GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Vårdköerna värre än väntat

Pandemin slog mot en av den svenska välfärdens svaga punkter.
Ledare • Publicerad 27 oktober 2021
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Vårdköer är något de flesta i Sverige vant sig vid. De flesta berörs inte, men få som har en operation inplanerad slipper vänta. Innan pandemin hade bara två länder i Europa längre väntetider. Man kan vänja sig vid det mesta om man inte ser hur man skulle kunna ha det, gör man ingen internationell jämförelse är det förstås svårt att överblicka om tillvänjningen är normal eller inte.

Pandemin har självklart förvärrat situationen. Men inte bara genom att köerna blivit längre. Svenska Dagbladet visar i en ambitiös artikel (25/10) att många också dragit sig för att söka vård, samt att tröskeln för att få vissa ingrepp höjts. Statistiken från pandemitiden ser alltså bättre ut än den borde. Från pandemins början handlar det om hundrasextiofem tusen färre operationer än normalt. Det är en stor försämring av tillgängligheten.

Knä- och höftledsoperationer har minskat med cirka sjuttio procent under pandemin. I Kronoberg var det den första september 2020 tio procent av patienterna som fick knäledsoperation inom nittio dagar, jämfört med fyrtio procent under hela 2019.

Operationskapaciteten föll när pandemin slog mot de svenska vårdköerna.
Operationskapaciteten föll när pandemin slog mot de svenska vårdköerna.
Foto: Lars Pehrson /SvD/TT

Skulden ligger självklart hos viruset och inte personalen inom vården. Pandemin har krävt insatser som för utomstående är svåra att förstå. Det akuta kommer alltid prioritera före det icke-akuta även när det är på global nivå. Hade man sett till att korta köerna innan det blev kris så hade krisen inte slagit lika hårt.

Problemet är att vi vant oss vid vårdköer. Det finns strukturella problem som är svåra att göra upp med. Till exempel bristen på specialistsjuksköterskor, det verkar som att de flesta som kan tänka sig sådana utbildningar redan har gått en. Men det finns också exempel på politiska incitament som fungerande för att göra köerna kortare. Alliansregeringens kömiljard fick vårdregionerna att lägga de pussel som krävdes för att korta väntetiden för fler. När Löfven tillsatt sin andra regering gjordes denna satsning om till ett mer allmänt bidrag till regionernas ekonomi och drivkraften försvann.

Men även den senaste tidens ökning av köerna har en politisk dimension. Förutom Halland och Jönköping har ökningarna av vårdköerna främst skett utanför storstäderna. I resursstarka Stockholm har ökningen varit liten jämfört med andra delar av landet. Det talar för att frågan blir underbevakad. Tillsammans med tillvänjningen och det faktum att majoriteten av befolkningen inte står i vårdkö innebär det att frågan riskerar att falla mellan stolarna.

Det kommer att ta tid för vården att arbeta ikapp de operationer och undersökningar som inte blivit av under pandemin. Och det finns politik som understödjer det arbetet. Men det krävs inlevelse från personer som inte är direkt påverkade av de långa köerna för att frågan skall prioriteras. Europas tredje längsta vårdköer var en riktigt dålig utgångspunkt inför en pandemi och en jumboplacering som man inte skall acceptera som normaltillstånd.

Jacob SidenvallSkicka e-post