Varför ha ett kvinnoförbund?
Men stadgegruppens förslag är ju faktiskt inte särskilt svår att argumentera för. Tanken att man bör dra en politisk gräns mellan män och kvinnor är i grunden en vänsteridé.
I den mån det finns specifika ”kvinnofrågor” som kvinnor är bättre på att hantera politiskt än män, har kvinnor i varje parti samma utmärkta möjligheter att bilda opinion för dessa inom ramen för den normala partidemokratin.
I grumligt vatten ligger även tanken att partier genomsyras av ”strukturer” som gör det svårare för kvinnor att ta sig framåt i organisationen, och att de därför behöver en separat plattform. Även det en vänstertanke. Varje person som följer politik vet att det i hög grad går att se tendenser till motsatsen, att valberedningar nästan febrigt rycker i kvinnor just för att inte anklagas för det där med ”strukturer”. Frågan är om partiernas kvinnoförbund i dag inte snarare fått karaktären av internpolitiska gräddfiler.
Man kan förresten kosta på sig att vara lite elak här. Moderaterna anser ju att kön inte är ett biologiskt faktum utan föremål för individuellt tycke. Identifierar man sig som kvinna är man kvinna enligt Moderaterna, oberoende av vad man har mellan benen. Redan tidigare har Moderaterna förklarat att kön är en ”social konstruktion” och nu står man bakom initiativet att införa ett juridiskt kön i lagstiftningen, alltså upplevd könstillhörighet.
”Viktigast i detta är signalen att Moderaterna med förslaget visar att man är ett parti som avvisar strukturideologier, korporatism och grupptänkande.”
Så varför i så fall ett kvinnoförbund över huvud taget? Hur kan ett sådant motiveras i en miljö där könet inte är biologiskt utan flytande beroende på vad folk upplever sig som? Frågan kan förstås ställas till alla riksdagspartier som har anammat den här progressiva synen på kön. Men men.
Viktigast i detta är signalen att Moderaterna med förslaget visar att man är ett parti som avvisar strukturideologier, korporatism och grupptänkande. Man borde gjort det för länge sedan och man bör avskaffa själva företeelsen kvinnoförbund. Ledordet i detta är ju meritokrati; tanken att varje individ meriterar sig själv utifrån egna insatser och inte bedöms utifrån vilken grupp denne tänks representera.
I konsekvensens namn bör förstås samma dom falla över ungdomsförbundet. Det finns en klar poäng med att yngre lär sig det politiska hantverket. Men visst kan det (liksom i kvinnoförbundets fall) tillgodoses med utbildningsinsatser. Sådana finns i övermått redan i dag i olika sidoorganisationers regi.
I alla händelser – i det lilla är det ett uppfriskande drag från Moderaternas sida och bör följas av flera partier.
