Annons

Varning för skenande "svenskhet"

Nu har det lugnat ned sig något. Nationaldagsfirandet är över och därmed också en ivrig debatt om hur svenskt saker och ting är och skall vara. Men i år blev det där mer överhettat än vanligt. Det beror förstås delvis på femhundraårsfirandet men det ligger mer i luften. En socialdemokratisk partiledare kallar sig inte ”patriot” offentligt som Magdalena Andersson gjorde utan att det finns en mycket stark politisk anledning.
Ledare • Publicerad 10 juni 2023
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Under förra veckans firande höjdes röster för att allt möjligt skulle bli ännu svenskare. En del var smakfullt. Som att återgå till den mörkare blåfärgen i flaggan vi hade till 1906. Eller att den formella kröningsakten skall återupptas när det väl blir dags för kronprinsessan Victoria. Annat var politiskt vettigt. Som när Ulf Kristersson förklarade att han vill skärpa villkoren för medborgarskap. Sådant som språkkrav, hederligt levnadssätt och egenförsörjning. Åter till normaliteten kan man kalla sådant.

Annons

Men man kan undra hur framtidens ritualer för de där medborgarskapsbevisen kommer gestalta sig, så mycket politisk prestige som nu håller på att samlas kring ämnet. Kungssång? Utantill-läsning av Tegnér? Och förstås flaggor så det bara brakar om det.

Publiken samlas på Skansen inför nationaldagsfirande.Foto: Pontus Lundahl/TT

”När tysken vill vara graciös hoppar han ut genom fönstret” heter det. Men något i samma stil kan faktiskt sägas även om svenskar. Har det officiella Sverige bestämt sig för att något skall dras i en viss riktning sker det sällan med pietet och finess. Det drar ofta i väg för långt, och gärna med ett litet understråk av fanatism. Det där berömda ”lagom” har rätt lite täckning i verkligheten.

Nu drar en välkänd vind genom landet, suset av något kollektivt som just kommer att dra i väg för långt. Svenskhet, svenskhet…

”Har det officiella Sverige bestämt sig för att något skall dras i en viss riktning sker det sällan med pietet och finess.”

Som har påpekats är det kanske en tidsfråga innan svenskarna förväntas stå med ena handen för hjärtat inför nationalsång och flaggresning. Kommer klassrummen prydas av kungaporträtt? Det är inte en otänkbar framtid i en politisk trend som sägs handla om svenskhet men som i realiteten är amerikansk till sitt väsen. De nationella uttrycken spikas och skruvas just nu ihop. I en upplevd brist på ”tillräckliga” traditioner skapas nya i en bekant och för all del entusiastisk liberal anda.

I grunden handlar det ju om osäkerhet. Ett inre främlingskap som sorgligt nog hade kunnat om inte undvikas så åtminstone påtagligt mildrats om vi hade haft en ordentlig historieundervisning.

Vi får se. Det behöver bli så där. Men snart väntar ännu en ”yra”. På midsommardagen skall Gustav Vasas intåg i Stockholm gestaltas som en slags kulmen på Sveriges femundraårsfirande. Det blir säkert festligt, men förhoppningsvis försöker man inte förvandla det till en tradition. Det vore missvisande symbolik. Vi behöver inte ett skapat Sverige. Vi kan vara fullt nöjda med det Sverige har.

Fredrik HaageSkicka e-post
Annons
Annons
Annons
Annons