Vattenkraften är Sveriges livlina

Regeringen och ansvariga myndigheter har valt att överimplementera EU:s vattendirektiv. Det får i längden konsekvenser för Sveriges elförsörjning. Ett stort antal kraftverk lär behöva stängas eller genomgå omfattande ombyggnationer.

På en teknisk nivå är komplikationerna och strukturfelen i elsystemet svåra att överblicka. Det är en möjlig anledning till varför de politiska besluten kan fortsätta på samma inslagna linje mot en mer omfattande kris och kostnadsökning.

Taget för sig själv är det dock enklare att se hur motsägelsefull politiken har blivit på det här området. Elen finns att hämta i norr, säger regeringen, bara att bygga ut nätet. Vattenkraften i norr levererar vad som behövs för stunden, men det är också väl känt att elkonsumtionen i Norrland kommer öka till följd av industrins omställning.

I söder vill regeringen se mer vindkraftverk. Hur man uppnår stabilitet med något så oförutsägbart som väder är svårt att förstå. På kontinenten eldas framför allt gas, men det har sina problem beroende på källan. Naturgas från Ryssland är riskabelt och tvingar en att hålla god min när landet hotar militärt, i alla fall är det vad som nu hänt i Tyskland.

I Sverige talas det om vätgas producerat med el när det blåser. Sedan är det tänkt att med bränsleceller omvandla gasen till el igen. Att säkerhetsrisken med en så lättantändlig och svårfångad gas inte har fått större uppmärksamhet är ett mysterium.

Frågan om det ens fungerar på en större skala är inte besvarad ännu. Effektiviteten i omvandlingen fram och tillbaka är låg. Konsekvensen blir inte bara att det kräver en omfattande infrastruktur för gasen utan även en radikal ökning av antalet vindkraftverk. Som om de inte var tillräckligt många redan.

Kvar har vi vattenkraften. Det är dock inte förvånande att den äldsta av energislagen också visat sig vara den mest stabila.

En del av det som skall miljöprövas är en del av Sveriges kulturarv som industrination. Att sätta krav på att återskapa vattenmiljöer för hundra år sedan är inte rimligt.

I Kronoberg finns det gott om mindre kraftverk och dammar. En del är äldre men mycket har byggts senare eller underhållits för att fortsätta leverera el när det behövs. När byråkraterna nu laddar upp för att riva upp tillstånd eller sätta krav på ombyggnation behöver regeringen tänka ett varv till vad för ramar man egentligen gett myndigheterna.

Riksdagen har uttryckt en oro över hur det här kan sluta. Men initiativet som inleddes under Miljöpartiets översyn på Miljödepartementet rullar på. Energi- och miljöpolitiken behöver gå hand i hand och som det ser ut nu verkar politiken lägga krokben för sina egna ambitioner.

Att famla sig fram ledd av vattendirektivet, som snarare är skrivet för kontinentala förhållanden, är fel väg att gå. Istället för att försöka jaga oförenliga mål behöver man se till förutsättningarna och behoven som Sverige har.

Av alternativen som finns för elförsörjningen är det i slutändan få som är så pålitliga som vattenkraften. Det vore ett gravt misstag att inte värna det som fungerar.