GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Vem vill inte bo på Öster?

Trädgårdsstaden ser ut att få ett nytt uppsving, tack vare att man tänker bygga hus som folk vill ha.
Ledare • Publicerad 19 november 2021
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.

Det är lika kärt som oväntat när OBOS tillsammans med Teleborgs ängar meddelar att de skall bygga en trädgårdsstad i Vikaholm. Projektledare Stefan Ottosson berättade för Sveriges Radio Kronoberg att OBOS myntat uttrycket, och man får ha förståelse för den lilla felsägningen. Trädgårdsstaden har en stolt men bortglömd historia både i Sverige och världen.

Några av våra mest omtyckta, och idag dyra, bostadsområden byggdes en gång som trädgårdsstäder. Öster är nog det tydligaste exemplet i Växjö. Vid planeringen låg området en bit utanför centrum och det gjorde att man kunde göra husen större och erbjuda en liten trädgård till de boende. Det har visat sig vara ett mycket hållbart boende som krävt förhållandevis lite av politiker och byggbolag för att hållas relevant.

En trädgårdsstad i Vikaholm är rätt väg att gå för en växande stad.
En trädgårdsstad i Vikaholm är rätt väg att gå för en växande stad.Foto: Lars Pehrson/SvD/TT

Det är en form av hållbarhet som ofta underskattas. Trädgårdsstäderna har ofta byggts med kvalitéer som gör att de klarat att placeras utanför centrum och sedan, när städer vuxit, har dessa kvalitéer ökat i värde. Det finns förstås inga garantier för en sådan utveckling, men människor verkar ha ganska likartade mål för sitt boende. De första trädgårdsstäderna är en bit över hundra år vid det här laget men fortfarande omtyckta för mer än sina lägen i förhållande till arbets- och kulturutbud.

Som OBOS konstaterar i sin presentation av projektet att sju av tio anger att de vill bo i eget hus. Det är ett förhållande som i många delar av landet ignorerats av politiker. Väldigt ofta har hyresrätter prioriterats trots att man haft svårt att lösa ekvationen höga byggkostnader plus efterfrågan på låga hyror. De allra flesta vill bo i eget hus och från England, trädgårdsstadens förlovade land, finns exempel på hur högeffektiva radhus länge gjorde att hyreshusen lyste med sin frånvaro.

Det kommunala planmonopolet och förväntningar på hur täthet och hållbarhet skall mätas har gjort att lägenheter varit i politikens fokus. Frågan har som sagt ofta fastnat vid hur man skall se till att göra lägenhetsbyggen såpass billiga att de som behöver ha låga hyror kan flytta in i nyproduktion.

Många kommuner har också svårt att ställa krav på byggherrar som vill genomföra projekt. Detta är några av faktorerna som gjort att småhusbyggandet kommit på efterkälken och saknat tryck i utvecklingsarbetet. Därför är det glädjande att se marknadsaktörer komma med dessa initiativ och dessutom redogöra för trädgårdsstadens möjliga bidrag till dagens stadsplanering.

En nyckel till att trädgårdsstäder och småhusområden kräver så lite av politiker och det gemensamma är förstås att människor tycker om att ta hand om saker de äger. Det är en enkel mekanism som de flesta förstår sig på, även om vissa politiska rörelser gärna motarbetar den. Det enskilda ägandet främjar ansvarstagande och planering. Trädgårdsstaden bygger också på täthet och sammanhang, värden som borde ha sin tid just nu. Det skall bli roligt att se dessa insikter forma området i Vikaholm.

Jacob SidenvallSkicka e-post