Vikten av riktig opposition
Men det behöver heller inte vara svart eller vitt. Det kan också vara fråga om en mycket delikat och svåravvägd balansgång och sådant är Sverige ofta bra på.
Men än så länge är det minst sagt en öppen fråga om de svenska ekvationerna kommer falla väl ut, både vad gäller hälsa och ekonomi. Nödropen från svenska näringsidkare blir allt mer desperata. Svensk Handel ser i en färsk undersökning såren vidgas hos medlemsföretagen. Bland det mest alarmerande är att tre av tio företag inom sällanköpsvaruhandeln meddelar att de inte kommer klara mer än två månader till innan de tvingas bomma igen helt. Organisationens vd Karin Johansson menar att ”..vi står inför en utslagning av handelsföretag som saknar motstycke i modern tid”.
Det är mycket olustiga utsikter som öppnar sig. Regeringen verkar inte se allvaret i den samhällsekonomiska aspekten av coronakrisen, för de stödåtgärder man annonserat räcker inte. Tur då att partipolitiken fungerar någotsånär som den skall.
Moderaterna säger nämligen ifrån och förklarar vad som behövs i det här läget, nämligen kraftigt utökade statliga stödåtgärder för att stötta näringslivet. Inte mindre än hundra miljarder per månad nu under den mest prövande tiden bör satsas, menar man. Bland många insatser vill man se till exempel ett totalt slopande av arbetsgivaravgifter, upp till hundra procent i permitteringsstöd och lättnader för fasta kostnader, såsom hyror. Där är man på precis samma linje som Svensk Handel.
Grundlogiken bakom de här summorna är enkel. Det kostar nu men kommer kosta än mer om hela samhällsekonomin måste startas upp på nytt när viruset klingar av. Den kostnaden är i princip oöverblickbar, även i termer av mänskligt lidande. Och som partiets ekonomisk-politiske talesperson Elisabeth Svantesson konstaterar: ”Det är för tider som de här som vi har vårt ekonomiska ramverk”.
Var och en som följer denna ledarsida vet att vi inte rosar Moderaterna med någon slags automatik. Men under coronakrisen har partiet visat sig från sin bästa sida. Med foten traditionellt satt i företagsekonomiska realiteter ser man vad den ekonomiska situationen kräver. Precis som man har det politiska omdömet att säga nej till Centerns illistiga inbjudan att förhandla om nya krispaket med Januaripartierna. Liksom man till skillnad från andra partier omedelbart såg den konstitutionella faran med regeringens förlag att snöpa riksdagen, och tvingade fram förändringar (även om man borde rösta nej hur som).
För mycket enighet är inte bra för demokratin, corona eller inte. Det måste alltid finnas en opposition som inte vill sätta sig vid samkvämets dukade bord där det demokratiska ansvaret är tänkt att fördelas jämnt och osynligt över alla lättrugade gäster.
