Vilka värderingar vill vi ha?
Vad är svenska värderingar? Finns de ens? Och om de nu mot förmodan finns, är de verkligen något att vara stolt över? Och vadå “svenska värderingar”? Alla vet ju att de svenska värderingarna, egentligen, är universella värderingar djupt rotade i sunt förnuft: demokrati, jämställdhet, individualism, sekularism, generös föräldraförsäkring, trefika et cetera et cetera. Den som snackar om svenska värderingar som något typiskt ”svenskt” fiskar nog, egentligen, i grumliga nationalistvatten.
Med risk för att låta som en trasig skiva så var det ungefär så debatten gick för inte alls längesedan. I efterdyningarna av åren med rekordinvandring från framförallt Mellanöstern och Nordafrika, med flyktingkrisen som dramatiskt klimax, låter det nu annorlunda.
Självklart finns det svenska värderingar! Och självklart är det inte givet att de som kommer från andra delar av världen per automatik låter sig uppfyllas av svenska upplysningsideal så fort de passerar passkontrollen på Arlanda.
Det är denna insikt som ligger till grund för integrationsminister Mats Perssons (l) initiativ att kartlägga värderingarna hos de som väljer att komma till Sverige. Tanken är att upptäcka eventuella avvikelser från det som Persson kallar, inte svenska, utan “liberala demokratiska värderingar”. Exempel som nämns är intolerans mot sexuella minoriteter eller kvinnors rättigheter. I intervjun med Aftonbladet har Persson udden riktad mot islamismen och frågar sig om det idag är möjligt att genomföra, till exempel, Pridetåg i våra förorter.
För den som till vardags tror att det skulle gå utmärkt får man gärna fundera på varför det krävdes ett så enormt säkerhetspådrag när svenska judar samlades för att minnas offren för Hamas terrordåd 7 oktober på Norrmalmstorg i Stockholm. Eller varför antisemitiska slagord och stöd till Hamas och Hizbollah numera hörs vecka ut och vecka in på svenska gator och torg. Eller hur det kommer sig att 240 000 ungdomar beräknas leva under hedersförtryck.
Helt utan problem är nu inte initiativet. Ett antal frågor väntar på svar. Vem ska utföra undersökningen? På vilket sätt? Och hur säkerställa att respondenterna svarar ärligt? Inga av dessa problem är dock oöverstigliga. Den knivigare frågan är vad staten sedan gör med informationen. Anta att personer med rötter i, säg, de länder i Mellanöstern som står längst från Sverige värderingsmässigt i den numera rätt välbekanta “World Value Survey”, också visar sig hysa attityder som inte går hand i hand med Perssons liberala demokratiska värderingar. Anta också att de personerna är rätt många i antal. Hur ska samhället tackla detta? Går det ens inom ramen för ett liberalt och demokratiskt samhälle?
Nåja. Det är lätt att bli dyster dessa dagar. Att regeringen tar steg för att få en överblick av situationen är välkommet. Resultatet av kartläggningen kommer garanterat leda till fortsatt debatt.