Vindkraften behöver bära sina kostnader
Projektet Kattegatt Syd har tidigare fått hård kritik av Försvarsmakten för att det stör dess verksamhet i området. Projekten har också fått kritik för att störa fiskebåtarna och naturlivet, inte minst fågelreservaten längs kusten.
Regeringen fick på pressträffen en fråga om hur de ser på att godkännandet strider mot försvarsintresset. Men detta, liksom alla andra motsättningar, har bäddats in i en ”samlad bedömning” och därmed avskrivits. Att regeringen, som det står i Tidöavtalet, ska visa hänsyn till miljö och lokala intressen verkar här ha trumfats av annat.
Sådant som talat för är framför allt det skriande energibehovet. Men också en uttalad vilja hos regeringen, främst Liberalerna, att inte framstå som motståndare till vindkraft. Liberalernas största frustration i regeringsställning har hittills också varit den dragkamp som varit mellan att fortsätt den förra regeringens linje att gynna väderberoende kraftslag och den nya som i stället ser kärnkraften som den viktigaste pusselbiten i energifrågan. Därutöver har Sverigedemokraterna tryckt på för att gå ännu längre i frågan än vad Liberalerna är bekväma med.
Tillståndsberedningen av vindkraft blev redan i vintras en konfliktpunkt mellan regeringen och Sverigedemokraterna. Att partierna i Tidöavtalet pekade ut riktlinjerna för energipolitiken betyder att de också ska fortsätta ett nära samarbete för att hantera relaterade konflikter. Men nu anser regeringen att det inte ska inkludera beredning av det här slaget, gällande tillstånd.
I Tidöavtalet står det även att dessa havskablar ut till vindkraftverken inte ska subventioneras. Detta är en princip som regeringen inte får backa ifrån. Beslutet om anslutningen återstår att tas, men linjen behöver ligga fast. Att dessa projekt behöver stå för sina egna kostnader inklusive för anslutningen. Precis som andra energislag.
Därutöver uppstår det andra kostnader för intressen i närområdet och för boende i närheten. Det ska utredas hur vindkraftsprojekten kan betala kommunerna för sitt intrång i närmiljön. Men det är främst en ersättning för att skynda på lokala beslutsprocesser. De långsiktiga effekterna blir svårare att balansera.
Särskilt vad gäller försvarsfrågan, som inte verkligen inte kan viftas bort. Det svenska försvaret är främst inte fråga om nya regementen, utan säkrandet av den svenska gränsen. En gräns vars viktigaste sträckning går genom Kattegatt och Östersjön.
Vindkraften tar upp stor yta och stör verksamhet och boende i närområdet. Därutöver betyder dess väderberoende att den alltid kommer behöva balanseras av andra kraftslag. Om regeringen finner att elen är värd kostnaden när parkerna står klara om ett decennium kan det vara rimligt att godkänna.
Motsättningarna får dock inte gömmas i en samlad bedömning. Utan kostnaderna behöver redovisas öppet och betalas av vindkraftsbolagen själva.
