Vinnande valfrågor sökes i Växjö
NÄR Växjömoderaterna inför förra valet samlades i en lektionssal på universitetet för att fastställa listorna i kommun och landstingsval var det en avslagen tillställning. Även om ingen ville säga det var det få, om någon, som trodde på en borgerlig valseger i Växjö. Moderaterna är vanligen starkare i Kronoberg än i landet i övrigt, och ett starkt lag har gjort partiet starkare i kommunen än i riksdagsvalet. Men det bristfälliga samarbetet med de andra borgerliga partierna gjorde knappast den röd-röd-gröna kommunkoalitionen särskilt nervös. En etablerad trepartikoalition stod emot en spretig grupp av fyra partier. Alla vet också att även om vinden blåser något annorlunda i traditionellt mer konservativa Kronoberg än över Stockholm är det rikstrenden som alltid avgör valet. En Uppdrag-Granskning skandal och tiden i opposition består. En Reinfeldteffekt och så är makten istället ett faktum.
När samma moderater samlades på tisdagskvällen i Skogslyckans församlingshem var stämningen en annan. Istället för förväntade 30 personer kom ett drygt 100-tal. 30-talet nya medlemmar i ungdomsförbundet gjorde också många med föreslagna toppositioner oroliga för personkupper. Att det finns självförtroende och vinnarvilja är det lätt att notera. Med valvinden i ryggen blir det helt enkelt fler mandat att fördela och mer fruktbart att engagera sig.
"Politikens kris" är symptomatiskt mest utmärkande hos de partier som backar opinionsmässigt eller moraliskt --notabelt är exempelvis att folkpartiet på riksnivå faktiskt ökar i medlemsantal. I Växjö visar både de lokala fritänkande och aktiva vänsterpartisterna liksom moderaterna att politikens kris inte är generell. Att vänstern tappat ledande medlemmar lokalt beror på den nykommunistiska ledningen på riksplanet, inte på de lokala pragmatikerna.
MODERATERNAS STYRKA är en annan. Medan vänstern historiskt varit svagt i böndernas, kyrkans och småindustrins Kronoberg har konservativa partier alltid gått hem både i residensstadskulturen och på den traditionsbundna landsbygden. Lägg därtill en långsiktig oppositionspolitik.
I dag är också det politiska landskapet bland så mycket annat nytt i ett förändringens Växjö. Tidigare talades det i Växjöpolitiken om "mittenpartierna". Moderaterna var ensamma till höger medan centern, kristdemokraterna och folkpartiet lade fram ett eget budgetförslag. I Växjö var vänsterlaget mer samspelt än det borgerliga.
NU ÄR DET emellertid alliansen som gäller och ordet mittenpartier används inte längre av någon annan än möjligen centerns företrädare i landstinget.
Men en fråga återstår. Vilka frågor skall alliansen driva? För två eller kanske en valrörelse sedan var det lättare att bedriva oppositionspolitik. Nu när 30 procent av gymnasieeleverna går i friskolor har den frågan avideologiserats. Skatteuttaget är inte det lägsta, men absolut inte det högsta. Familjepolitiken är så hårt statligt styrd att kommunala alternativ i frihetsriktning ter sig omöjliga. Noteras kan att den borgerliga nationella omsvängningen i retoriken har en viss motsvarighet på det lokala planet. Förr ropades på systemskifte. Nu krävs ett mer ideologiskt neutralt eller passivt maktskifte. Fast om den borgerliga alliansen har svårt att finna den självklara valfrågan som alla pratar om, är det inte så mycket lättare för den röd-röd-gröna koalitionen att motivera varför den skall sitta ytterligare fyra år vid makten.
Martin Tunström
