Vinst för vården

”Frågan har förlorat lite av sin aktualitet”

Så svarade regeringens utredare Göran Stiernstedt när han i går lämnade sitt slutbetänkande av utredningen Styrning för en mer jämlik vård. Vad var frågan då? Om utredarna tittat på vinstjakten i vården.

Så låter det när en av Socialdemokraternas största valfrågor från 2018 rinner ut i sanden. Då ville man göra valet till en folkomröstning om vinstjakten i välfärden. Tonläget var högt och förslagen riktigt krångliga:

”En vinstbegränsning som innebär att tillåtet rörelseresultatet högst får uppgå till statslåneräntan plus sju procentenheter av det operativa kapitalet. Resultat därutöver ska återföras till verksamheten. Förslaget omfattar verksamhet som bedrivs enligt skollagen, socialtjänstlagen samt LSS”

Socialminister Lena Hallengren (S) bekräftade under gårdagens presskonferens att detta inte är något som regeringen kommer att driva längre. I alla fall inte inom vården. Det är ingen slump att denna insikt presenteras i samband med slutbetänkandet som förseglar nätläkarnas öde. Utredarens förslag tar sikte på att bromsa överanvändningen av nätläkartjänster och att kompensationen för denna vårdkonsumtion skall motsvara arbetsinsatsen.

Problemet är att nätläkartjänster dramatiskt ökat antalet digitala vårdbesök och att denna ökning skett i områden där det redan finns god tillgänglighet till vård samt att dessa vårdbesök inte kostat så lite som ett digitalt vårdbesök borde göra.

Problemet är alltså inte nätläkartjänster. Digitaliseringen av vården kan bli en positiv kraft med först måste den tyglas. Till exempel genom utredarens förslag om att nationalisera vårdavgiften och sätta den till etthundra kronor oavsett om vårdbesöket görs i verkligheten eller i cyberspace. Det är klart att ett sådant ingrepp i vårdregionernas självbestämmande inte kan göras lättvindigt. Dock är det en bekräftelse på att trösklar faktiskt behövs, något som inte alltid varit självklart på den politiska vänsterkanten.

Välfärden är större än frågan om nätläkartjänsterna men hanteringen av denna snedfördelning får gärna tjäna som modell för hur socialdemokrater i framtiden angriper problem. Om man analyserar problem i detalj kan man också skapa nya incitament som inte öppnar för utnyttjande. Visst var det Alliansregeringen som tagit initiativ till att öppna välfärden för konkurrens och partierna har sedan dess fått lära sig den hårda vägen om hur man skapar fungerande incitament. Socialdemokraternas drakoniska förslag för att stoppa vinstjakten äventyrade inte bara oseriösa aktörers framtid.

Hur går det då för nätläkarna? Gissningsvis lägger regeringen fram förslag på en enhetlig patientavgift och sänkt kompensation som gör att nätläkarbolagen kan sluta leta efter billigast möjliga etableringsort. Förhoppningsvis leder också avgiften till att småkrassliga personer avstår från att ta tid från de som har större vårdbehov. Om detta också leder till att läkaretiken putsas upp är mycket vunnet.