WHO kapat av Kina

Ledare ,

Vi skrev i måndags om faran i att underskatta de globala maktambitionerna hos den kommunistiska diktaturen Kina. Kina är nämligen inte intresserat av att inlemmas i ett mjukt dialogförande världssamfund och förvandlas till en fredlig demokrati. Kina är däremot intresserat av att utöva sin växande makt och med hot och brutalitet dominera sin omvärld.

 

Det senaste exemplet på detta gavs av Världshälsoorganisationen WHO när man i tysthet godkände örtmedicin som verksamt mot corona. Varför? För att det låg i linje med den officiella kinesiska hållningen. Örtmedicin ingick uttryckligen i president Xi Jinpings rekommendationer till landets sjukvård. Då får det inte vara på ett annat sätt.

Foto: Salvatore Di Nolfi

Det finns inga egentliga vetenskapliga belägg för att traditionell örtmedicin skall skydda eller hjälpa mot corona. Det kan till och med vara skadligt och WHO avrådde därför från det förut. Men sedan skede ett möte i Geneve den fjärde mars där frågan togs upp. Och den sjunde mars ändrade WHO sin hållning och öppnade för örtmedicin i samband med corona – samma dag som den kinesiska hälsomyndigheten underströk örtmedicinens betydelse i sina nya riktlinjer. WHO vill inte kommentera om Kina utövat påverkan i frågan.

WHO:s undfallenhet gestaltas av dess generalsekreterare Tedros Adhanom Ghebreyesus. Denne har i princip skrivit under på det kinesiska självberömmet i kampen mot coronahanteringen. Trots att regimens åtgärder var djupt inhumana och i avsaknad av alla hänsyn till mänskliga rättigheter förklarade Ghebreyesus 28 februari efter ett möte med Xi Jinping att Kina ”etablerat en ny standard för hur man kontrollerar utbrott”. Det är ju i för sig i sak riktigt men frågan är om det är en god standard.

Det har nu gjorts klart att Kina mörkat den tidiga utvecklingen av viruset på sin hemmaplan och därmed skapat en värre situation för resten av världen än vad som varit nödvändigt. Men Ghebreyesus understöder den kinesiska propagandan och har förklarat att Kina tvärtom agerat föredömligt och ”gett världen mer tid” att förbereda sig och berömt regimen för dess öppenhet och villighet att dela med sig av information.

Det här visar förstås på svagheten i internationella samarbetsorganisationer över huvud taget. Det ligger i deras natur att de har svårt att vara bättre än vad den korrupta och auktoritära delen av dess medlemsbas är. Förenta Nationerna är förstås det tydligaste exemplet. Men Kina, vid sidan av Ryssland, är ett problem i problemet. Om länder både är stora och illojala med idén om förtroendegrundat samarbete påverkar deras direkta intressen hela systemet.

WHO måste i det här läget betraktas som en i det närmaste komprometterad organisation. Det är illa för bekämpningen av corona (och kommande virus) men det är också en geopolitisk varningssignal. Det kinesiska inflytandet i världen behöver hejdas och rullas tillbaka.