Äntligen vinter
Stora vackra snöflingor och några minusgrader. Det var faktiskt en ganska härlig söndag.
Jag måste erkänna en sak. Jag har blivit väderberoende. I höstas efter det att maken och jag kom hem från en semesterresa hittade vi en väderstation uppmonterad i vår trädgård. På en display, placerad i köket, kunde vi få all upptänklig väderinformation. Temperatur, vindstyrka, tryck, luftfuktighet, nederbördsmängd. Ja, allt. I början tittade jag aldrig på väderstationen eftersom jag egentligen aldrig brytt mig så mycket om vad det är för väder. Jag kastade ett öga på utetemperaturen då och då, det var allt. Men nu har jag börjat titta på övrig information också. Det är faktiskt ganska spännande att se om ett högtryck eller ett lågtryck är på ingång. Ibland känner jag mig som en dålig kopia av Helen Tronstad, meteorolog på Svt, i mina väderanalyser.
I dag öppnar vi den tredje luckan i adventskalendern. Nu är alltså julracet i full gång. Ett snårigt, ibland svårmanövrerat race som började på allvar förra helgen och som pågår under fem häktiska veckor. Femdagars och alla maratonlopp är inget jämfört med detta. Vi ska hinna med så mycket som möjligt och fort ska det gå. Inga kontroller får man missa. Trots hets och både fysiska och psykiska påfrestningar är racet ibland ganska lustfyllt. I helgen har vi besökt julmarknader, luciaröstningar, julbak och så har vi givetvis en rapport från tomten. Jag lovar vi fortsätter bevakningen fram till målgången den 24 december.
Men vi har mycket annat också. Seriösa nyheter och rapporter om allt annat som hänt under helgen. Välkommen in i Smålandsposten.
GUN-BRITT IDERHEIM