Dags att säga nej till Nato på svensk mark

I september står Sverige värd för den stora Nato-övningen Northern Coasts, där hela Östersjön blir en fiktiv krigszon. Övningen är en stor NATO-övning med deltagande av 15 nationer. Den leds av Tyskland och det man ska öva är fredsframtvingande krigföring i inbördeskriget i det fiktiva landet Bogaland. Alla vapenslag deltar.

Detta är det senaste exemplet på att Sverige upp­låter landet för Nato- ledda krigsövningar. Första gången det hände var 2009, då NATO fick tillgång till stora delar av Lappland och Västerbotten­ för övningen Loyal Arrow i landet Lapistan. Sedan dess har flera liknande övningar hållits i våra nordliga stridsövningsområden NEAT (North European Aerospac e Testrange) och Vidsel Range, där till exempel israeliska drönare testats inför anfallet mot Gaza.

Och fler områden kommer att upplåtas åt USA:s och Natos övningar. Försvarsmakten vill utöka verksamheten skärgårdsskjutbanan i Göteborgs södra skärgård från 20 till 115 dagar per år och öka mängden skott från 100000 till 1,3 miljoner per år, detta i en känslig skärgårdsnatur där bofast befolkning och turister utsätts för mycket störande buller och växter och djur i havet drabbas av flera ton giftiga metaller varje år. Man vill också utöka flygskjutningar med JAS Gripen och helikoptrar i Europas största dricksvattentäkt Vättern med mer än 100 procent

Bakgrunden till detta­ är delvis utredningen Snö, mörker och kyla från 2004, där man slog fast att internationell test- och övningsverksamhet på svenskt territorium är en utvecklingsbar affärsidé och skapar möjlig­heter för svensk försvarsindustri att utveckla och marknadsföra svenskt försvarmateriel. En annan viktig bakgrund är den nya inriktning som den svenska försvarspolitiken fick 2010, efter beslut i riksdagen 2009. Den allmänna värnplikten slopades och i stället inrättades en frivillig militär grundutbildning och en yrkesarmé. Det nya försvaret är inte längre ett invasionsförsvar utan ett insatsförsvar med huvudsaklig uppgift att medverka i internationella militära insatser. Dessa insatser sker numera inte i FN:s regi utan under Nato. Försvarsmakten vill därför öva oftare, över större ytor och tillsammans med andra länders militärstyrkor. Exempel: Afghanistan och Libyen, där ett FN-beslut om no-fly-zone av Nato snabbt förvandlades till ett ohämmat angreppskrig och det var i detta som Sverige deltog.

Vi anser:

- att Nato:s ömsesidiga försvarsförpliktelser omöjliggör för Sverige att stå utanför ett eventuellt storkrig.

- att Sverige som medlem inte kan undandra sig att Nato:s kärnvapen i krigstid förläggs till svensk mark.

- att Nato:s krig alltid motiveras med ädla syften men i verkligheten är syftet kontroll över olja och andra naturresurser och upprättande av militärbaser.

- om svensk trupp underställs Nato i verkliga krig och i krigsövningar undergräver det förtroendet för Sverige som alliansfritt land och fredsmäklare.

Det är hög tid att hela fredsrörelsen samlas till gemensamma aktioner för att ändra den politik som gäller nu. Ja till fred – nej till Nato.

Det är hög tid att hela fredsrörelsen samlas till gemensamma aktioner för att ändra den politik som gäller nu. Ja till fred – nej till Nato.

Anna-Lisa Eneroth

Eva-Britt Svensson

IKFF Växjö-kretsen