Dyr förbindelse mellan de två husen

 För en som nyss återvänt från Beijing i futurismens Kina ter sig all arkitektur möjlig, även den underjordiska glasgång som Kulturparkens visionärer skyltar med som ”utvecklingskoncept” i SP 2012-10-06. Det är en nätt modul för cirka 20 miljoner kronor eller två gånger det pris den förmodade byggherren Vöfab betalat för Utvandrarnas hus. Symtomatiskt för diskvalificerandet av Svenska Emigrantinstitutet är att dess ev. åsikter förbigås.

Därför frågar sig en som varit med och lagt grundstenen till Utvandrarnas hus och lett tillbyggnaderna 1984 och 1999:

Hur vågar byggherren garantera att körsbärsplanteringen, bekostad av privatpersoner och stadens vackraste trädgård i blomningstid, överlever när en gångtunnel sprängs fram under rötterna?

Vart ska Mobergrummet flyttas, då tunneln kommer att mynna just där?

Som Mobergsällskapets sekreterare konstaterar jag att pågående diskussion om flyttning av utställning och samlingar fått mer fog för sig.

Slutligen: Varför detta trängande behov att till en väldig kostnad förbinda museet med en byggnad som numera till största delen disponeras av andra intressenter och allt mindre gör skäl för namnet Utvandrarnas hus?

Förargligt för Kulturparkens tankesmedja är att en förbindningsgång diskuterades redan 1984, då av landsantikvarie Lars Thor, arkitekt Arne Pettersson och undertecknad och i en tid då man med minimal vandalisering kunnat bygga ovan jord men, tyvärr, inget kulturhungrigt fastighetsbolag fanns till hands.

ULF BEIJBOM