En hållbar rovdjurspolitik

I tisdags biföll riksdagen propositionen En hållbar rovdjurspolitik. Bifallet till propositionen innebär bifall till en politik som kan vinna bred acceptans och vara långsiktigt hållbar.

Med propositionen vill vi i Alliansen få på plats en sammanhållen rovdjurspolitik där hänsyn tas till såväl djur som människa. De stora rovdjuren behöver samförvaltas och den självklara strävan för oss är att beslut ska tas så nära dem som berörs som möjligt. Därför ger vi nu ett ökat inflytande till viltförvaltningsdelegationerna och länsstyrelserna, till jägare, miljöorganisationer och människor i områden med ett högt rovdjurstryck. Bars så tror jag att vi på sikt kan skapa den acceptans för våra stora rovdjur som krävs för att politiken ska bli framgångsrik och långsiktigt hållbar.

En viktig och omdebatterad del av propositionen handlar om de så kallade referensvärdena för gynnsam bevarandestatus avseende våra fem stora rovdjur. Intervallet för gynnsam bevarandestatus, som föreslås i propositionen, för våra fem stora rovdjur är ett golv, inte ett tak. Intervallet 170 till 270 vargar eller 1100-1400 björnar anger en livskraftighetsnivå, inte ett mål för hur stora stammarna bör vara. Väldigt många i debatten verkar dock ha missförstått detta.

För mig och moderaterna är det självklart att rovdjursstammarna behöver förvaltas. Dagens vargstam på ungefär 400 djur, koncentrerad till Mellansverige där även Lostammen är stor, innebär ett för hårt tryck på bland annat djurhållning och får allt för stora negativa konsekvenser för de människor som lever med rovdjuren in på knuten. Därför är bra att propositionen innebär att Naturvårdsverket åter ges möjlighet att fatta beslut om licensjakt. All jakt på våra stora rovdjur kommer självfallet bedrivas i enlighet med svensk och internationell lag.

Alliansregeringen tar ett långsiktigt helhetsgrepp om rovdjurspolitiken utifrån ett solitt forskningsunderlag. Sverige har exempelvis världens mest väldokumenterade vargstam och genom propositionen En hållbar rovdjurspolitik tar Alliansen ansvar i en mycket infekterad fråga som innebär svåra avvägningar mellan storleken på stammarna och hänsyn till alla dem som lever med rovdjuren tätt inpå sig.

Jag anser att det är vi folkvalda som kan ställas till svars som ska besluta om golvnivåerna för stammarna, inte opolitiska tjänstemän. På den punkten är vi djupt oeniga med (S) som hellre vill gömma sig bakom en oenig expertis. Det är beklagligt att (S) sviker landsbygden och hellre vill delegera beslut än ta ansvar.

Johan Hultberg