Jobbskatteavdrag–äldrefobi
Är det inte snart dags att moderater med flera slutar med sitt dravel om jobbskatteavdragets positiva effekt på sysselsättningen. Sanningen är att det är skattesänkningen och inte jobbskatteavdraget som givit effekt på sysselsättningen.
Alliansregeringen har valt att endast sänka skatterna för dem som jobbar i dag. Den påstådda effekten, att detta skulle vara en morot att jobba mera, är försumbar och enbart ett önsketänkande. Den helt dominerande faktorn i sammanhanget är konsumtionsökningen till följd av skattesänkningen.
Om man rent akademiskt tänker sig att alliansregeringen fördelat skattesänkningen på samma sätt även till pensionärer och vissa andra missgynnade grupper, hade den löntagare som i dag har fått en skattesänkning på 1 500 kronor i månaden kanske fått nöja sig med cirka 1 100–1 200 kronor. I gengäld hade pensionärer med flera fått motsvarande skattesänkning. Och den positiva effekten på sysselsättningen hade blivit minst lika stor.
Självklart känner berörda partiledare till detta faktum men anser att äldre människor inte behöver samma skattesänkning, alltså ett klart utslag av äldrefobi. Sedan försöker man med god retorik ljuga ihop en helt annan motivering till utformningen av jobbskatteavdraget. Att det därtill finns en svans av politiker ute i leden som utan att tänka, likt en papegoja upprepar partiledningens dravel, gör inte saken bättre. Det förvånar mig att äldrefobi är helt accepterat i såväl politiska kretsar som i samhället i stort. Invandrarhat och homofobi är politiskt självmord men äldrefobi verkar snarare vara en politisk merit.
Var finns alla journalister som brukar vara så snabba och duktiga på att gräva? Jag tvekar inte att utnämna Fredrik Reinfeldt och Anders Borg till Sveriges största äldrefobiker. Om Johan Hultberg är äldrefob eller tillhör den icke tänkande svansen vet han kanske bäst själv.
BERNT GUSTAFSSON
