Löfvens slag mot jobben hotar jämställdheten

Arbetslinjen är i rörelse. Vi har stärkt drivkrafterna för att arbeta och tar nu initiativ för att stärka arbetskraften genom investeringar i mer kunskap. Med vår arbetslinje följer en tydlig ambition om en mer jämställd arbetsmarknad. Ansvaret för detta är tudelat. Å ena sidan har politiken ett ansvar att se över och åtgärda de system som politiken själv upprättat och som har en negativ effekt på jämställdheten. Å andra sidan har vi alla ett ansvar. Det är dags att kampen för allas lika möjligheter blir allas vår kamp.

För den som tittar på våra jämställdhetsutmaningar är det svårt att inte se att vi män fortfarande inte tar vårt ansvar i hemmet i lika stor utsträckning som kvinnor. 63 procent av dagarna för vård av sjukt barn tas ut av kvinnor. Inte ens en fjärdedel av dagarna i föräldraförsäkringen tas ut av män, detta trots såväl pappamånader som jämställdhetsbonus.

I Sverige har vi drygt 2,1 miljoner heltidsarbetande män, men knappt en och en halv miljon kvinnor. Det är en stor potential som inte tillvaratas. Snedvridningen grundar sig dels i att många kvinnor har utmattande yrken till detta återkommer jag nedan och dels i att kvinnor tar ansvar för en större andel av det oavlönade hushållsarbetet än vad vi män gör. Här handlar det alltså inte om vård av sjukt barn, utan snarare vård av frisk man.

Hur vi än vänder på frågan innebär deltidsarbete och ojämnt uttag av föräldraförsäkringen inte bara en lägre slutlön och sämre karriärmöjligheter, utan också en lägre pension. Följderna av den ojämna fördelningen av hushållsarbetet blir kvinnans ekonomiska följeslagare genom hela livet.

Barn- och äldreomsorg är två grundbultar i den svenska välfärdsidén som gett många kvinnor möjligheten att skaffa sig en egen försörjning; att förverkliga sig själva och sina drömmar med egen kraft. Om Sverige på sikt ska kunna förverkliga våra ambitioner för mer kunskap, bra vård och trygg omsorg måste fler arbeta mer. Det är dags att arbetskraftsreserven som finns bland deltidsarbetande kvinnor ges utrymme att komma till sin rätt. Om kvinnor arbetade lika mycket som män skulle tillväxten öka med tio procent och fler kvinnor skulle få känna känslan av att stå på sina egna ben. Det är inte bara bra för ekonomin och ger utrymme för fortsatta investeringar i det som är gemensamt, det är också rättvist.

Ibland frågar jag mig om yrken har ett kön. Vid en snabb anblick av arbetsmarknadsstatistiken kan en nämligen tro det. I hela 26 av de 30 största yrkena i Sverige är antingen män eller kvinnor överrepresenterade. Kvinnor arbetar i högre utsträckning i offentlig sektor. Med detta följer snedvridningarna i lönestatistiken. Jag är övertygad om att flera av de utmaningar vi står inför grundar sig i normer som vi möter i vardagen, men glömmer att ifrågasätta. Det är en konservativ och könsnormativ syn på manliga och kvinnliga arbeten som bitit sig fast i Sverigebygget. Jag tycker det är dags för oss att tillsammans ta ansvar för en renovering.

Mot arbetslinjen och den medföljande jämställdhetsambitionen står en politik för färre jobb, mer bidrag och ett växande utanförskap. När jobben blir färre kan färre stå på sina egna ben, därför är Socialdemokraternas slag mot jobben också ett slag mot jämställdheten.

Oliver Rosengren , riksdagskandidat, Moderaterna