Annons
Nyheter

Militären ger ingen trygghet

Kjell Göthe, Jan Hyltén-Cavallius och Lars O Nordmark vill återupprätta vårt nationella försvar. De utgår från föreställningen att militärt försvar är bästa sättet att möta tänkbara framtida yttre hot.
Nyheter • Publicerad 27 februari 2012
Fram med rimliga skäl att behålla krigsmakten ? annars, avrusta, skriver Ingemar Haraldsson
Fram med rimliga skäl att behålla krigsmakten ? annars, avrusta, skriver Ingemar HaraldssonFoto: 

Om den föreställningen är felaktig faller hela deras argumentation. Därför bör grunderna för vår säkerhetspolitik granskas.

Globalt sett har stora militära aktioner visat sig vara verkningslösa eller till och med kontraproduktiva. Så har USA:s krig i Irak och Afghanistan inte visat sig nå de uppsatta målen utan delvis motverkat dem. Överallt visar sig krigsmakten vara ett stort hinder för fred och utveckling. Därför borde militära rustningar minska, globalt sett. Om vi i Sverige i stället ska öka vår militära slagkraft för vår säkerhets skull måste vi undersöka om militärt försvar verkligen skulle öka vår säkerhet.

Annons

Här är det största hindret vår tanketröghet. Vi tror att vi måste ha ett starkt militärt försvar för att känna oss någorlunda trygga – medan verkligheten snarare tyder på motsatsen.

Om en stark militärmakt ökar tryggheten borde ju starkt rustade länder var mindre utsatta för krigshandlingar än svagare. Men de svagaste länderna brukar snarare vara mindre utsatta för krig. En starkt rustad nation uppfattas nämligen ofta som ett hot av grannarna till skillnad mot de svagare rustade.

Costa Rica är ett typexempel. De avrustade totalt 1948 – unikt i världen – och har sedan dess levt i fred (frånsett militära hot i början som de klarade av utan armé). Alla deras grannar har däremot varit utsatta för krig. Och Costa Rica har blivit det rikaste landet i sin omgivning.

Däremot var Irak och Iran de bäst rustade länderna i sin del av världen (Israel undantaget) när de stred mot varandra.

Inomstatliga konflikter har nu blivit vanligare än krig mellan länder. Oftast hindrar ett lands militärmakt en fredlig utveckling. I Latinamerika liksom i stora delar av Afrika kan man tydligt se att militärerna har varit det största hindret för utveckling och välstånd. Och det som hindrar Burma, Nordkorea och Zimbabwe att få frihet och välstånd är just deras militärer, som skyddar diktatorerna mot det egna folket.

Så år det även bland arabvärldens diktaturer, där folken nu har börjat befrielsekampen.

För ett par decennier sedan framfördes i försvarsdebatten argumentet mot frysta militäranslag att vi då kanske inte kunde försvara Gotland. Då kan vi jämföra med Åland, som är demilitariserat och inte har några som helst befästningar – Finland har i fördrag förbundit sig detta. Ålänningarna gör inte ens militärtjänst. Åland har inte utsatts för hot trots sitt strategiska läge vid inloppet till Bottenhavet medan Finland i två krig förlorat andra delar av sitt territorium. Vi kunde ha gjort på samma sätt med Gotland.

När det nu är livsviktigt att ned- och avrusta måste några länder börja denna process. Det är svårt att hitta några som har bättre förutsättningar att börja än vi. Sverige kunde förbinda sig att avrusta totalt samtidigt som vi satsade summor som motsvarade de förra militärutgifterna på att hjälpa folk som utsatts för naturkatastrofer och andra katastrofer.

Vi kunde bli något av ett verkställande utskott åt FN. Då skulle det samtidigt nästan bli omöjligt att utsätta oss för militära hot. Vilken makt skulle våga det? Vi skulle naturligtvis upphöra med all vapenproduktion och mycket noga undersöka vart vi kunde sälja all vår militära materiel utan att bidra till upprustning.

Den som kommer med så radikala förslag kommer säkert att kallas verklighetsfrämmande idealist. Därför ska här påminnas om vissa för rustningsvännerna besvärande fakta. När tyskarna ansåg sig orättvist behandlade efter första världskriget rustade de upp för att bättre hävda sin rätt. Det resulterade som bekant i rena katastrofen.Efter nederlaget i andra världskriget hindrades de av segrarmakterna under åtskilliga år att upprusta. Följden blev att de på några årtionden blev rikare än sina besegrare och inte utsattes för något hot. Och ett halvsekel efter nederlaget är de i union med sina förra fiender.

Annons

Japan genomgick en liknande utveckling. Inte ens världens starkaste krigsmakt lyckades nå sina mål med militära medel i Vietnam, Irak och Afghanistan. Och fallet Costa Rica är svårt att bortförklara.

Nej, det är inte vi som vill avrusta som är verklighetsfrämmande, snarare de som tror på rustningar. De måste ställas till svars. Att vi länge har tvingats bidra till krigsmakten utan någon som helst nytta får vi väl finna oss i, men nu gäller det våra egna och våra barns liv och framtid. Därför måste vi kräva: Fram med rimliga skäl att behålla krigsmakten – annars, avrusta!

 Om vi i Sverige i stället ska öka vår militära slagkraft för vår säkerhets skull måste vi undersöka om militärt försvar verkligen skulle öka vår säkerhet, skriver Ingemar Haraldsson Futurum – Svenska Freds- och Skiljedomsföreningen i Växjö som en kommentar till Återupprätta vårt nationella försvar av Kjell Göthe, Jan Hyltén-Cavallius och Lars O Nordmark den 17 februari.

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons