Öka de äldres intresse för Växjö

Tidskriften Fokus har genom insamlad statistik kunnat påvisa att Växjö kommun inte upplevs som attraktivt i åldersgruppen +55 år. Som en konsekvens av detta flyttar mycket få människor i den övre medelåldern hit. Frågan som jag tycker att vi i Växjö borde ställa oss är varför vi lyckas sämre med attraktiviteten än flertalet övriga kommuner. Vi lyckas ju totalt sett med att expandera varje år!

Nyheter • Publicerad 17 augusti 2012

I sammanhanget bör nämnas att alliansparti- erna i Växjö har formulerat en vision om att vi inom en överskådlig framtid ska kunna bli 100 000 invånare. Den visionen lär vi knappast kunna förverkliga om vi som i dag misslyckas med att attrahera en snabbt växande åldergrupp i Sverige. Det som jag i min motion har begärt är att kommunen ska utreda huruvida attraktiviteten i framtiden kan förbättras genom riktade insatser (attraktiva boenden etc.). Jag sa för något år sedan i en intervju i Smålandsposten (2011-05-03) att äldre ofta är pigga och har bra ekonomi. Det finns knappast någon seriös debattör som skulle säga emot mig i sak. Däremot förs givetvis en intensiv samhällsdebatt om hur välfärden och välståndet bör fördelas mellan olika åldersgrupper. Det är dock ingenting som jag diskuterat i denna motion som i huvudsak handlar om Växjös framtida expansion.

Under sommaren har det i Smålandsposten förts en intensiv debatt om hur framtidens äldreomsorg ska kunna finansieras och organiseras. Samma skräckscenarier framfördes i samband med den så kallade ÄDEL-reformens införande år 1992. Det är enkelt att i dag konstatera att de flesta scenarier från den tiden var kraftigt överdrivna. Kommunerna har inte behövt genomföra kraftiga höjningar av skatteuttaget och avgifterna inom omsorgen har snarare sänkts än höjts. Däremot fortgår diskussionerna om de äldres sociala isolering lika intensivt i dag som de gjorde för 20 år sedan.

En central tanke i ÄDEL-reformen var att kommunerna skulle kunna ta över huvudansvaret för äldreomsorgen, då de äldres behov av stöd från samhällets sida snarare var av social (behov av sällskap) än av medicinsk karaktär. Nu i efterhand vet vi att vårdtyngden har ökat markant över tid. I dag står vi i en situation där de äldres sociala och medicinska behov ökar, medan politikerna söker snabba och enkla lösningar på problemen (högre skatter, högre avgifter, större insatser från föreningslivet, förstatligande, privatisering eller återkommunalisering). Då Sverige är och lär förbli en blandekonomi är det i praktiken svårt att utforma effektiva planeringsinstrument för att styra utvecklingen på kort sikt. Då är det mycket enklare att bedriva populistisk politik genom att vara emot alla förändringar över huvud taget.

Välfärd är ett område där plakatpolitiken dessvärre har fått ta över i mediedebatten. Vänsterpartiet klagar på de vinster som kan uppstå i privata företag, medan Sverigedemokraterna hävdar att all invandring har förstört vårt välfärdssamhälle. Dessa högljudda synpunkter är av moralisk karaktär, men har inte någon som helst praktisk betydelse. Välfärdens långsiktiga problem måste således lösas av några andra än riksdagens ytterlighetspartier. Min motion har ibland mötts av reaktioner såsom ”Vill du att det ska bli som i Norrland?”

Den mediala bilden av den åldrande och döende kommunen verkar ha fått ett effektivt genomslag i människors medvetande. En mera rimlig och fruktbar utgångspunkt tror jag är att alla vi med politiska normaluppfattningar slutar upp med att beskriva samhällets äldre som problem.

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.