Vargförekomst hotar inte landsbygden

Vargen är ett hot mot alla som försöker bedriva företag med djurhållning på landsbygden skriver Tommy­ Andersson (C) och Lars-Ove Johansson, LRF och att rovdjurens utbredning måste begränsas med jakt.

Vet de verkligen vad de pratar om, eller är de mer oroliga för eget jaktligt utbyte på klövviltet i konkurrensen med vargen?

Vet de inte att fårnäringen,­ som till 95 procent är den näring som drabbas vid rovdjurs­angrepp, har ökat med nästan 80 procent sedan vargens återkomst? En ökning som förväntas fortsätta enligt Jordbruksverket och som dessutom är störst i det mellansvenska vargbältet.

I Sveriges vargtätaste län, Örebro och Värmland, har antalet fårföretag ökat med 60 procent på drygt tio år och denna ökning sker i lika hög grad inom, som utanför etablerade varg­revir.

Känner de inte till att i det mellersta- och norra rovdjursförvaltnings­området (tolv län)?–?som hyser drygt 90 procent av landets alla stora rovdjur?–?tillsammans har betydligt fler företag med får än det rovdjursfattiga södra förvaltnings­området?

Vet man inte det så känner man givetvis inte heller till att den ekonomiska utsattheten i kommuner med etablerade vargrevir inte är större än i jämförbara vargfria kommuner, eller att priset på skogsfastigheter inte negativt påverkats av vargföre­komsten.

Man blir ytterst förvånad­ att debattörerna ger sig in i debatten med så bristande kunskaper, men som sagt, de har sannolikt en helt annan avsikt med sin artikel än oron för landsbygdsföretagen.

ANDERS EKHOLM

vargkramare

Källor:

SCB, Jordbruksstatistisk årsbok 2000–2012.

Viltskadecenters viltskade- statistik.

Jordbruksverket, Rapport 2012-6

Viltskadecenters Faktablad 1/2013

SLU, Fakta Skog 6-2013