Annons
Nyheter

Gästblogg: Skador kommer sällan lägligt...

Nyheter • Publicerad 22 mars 2011
Rydaholms Daniel Friberg (till höger) i duell med Räppes Peter Wibrån och lagkompisen Pierre Rosberg.
Rydaholms Daniel Friberg (till höger) i duell med Räppes Peter Wibrån och lagkompisen Pierre Rosberg.Foto: 

Dags för lokalfotbollsbloggens andra gäst, men först en nyhet. Moheda tappade målvakten Amel Hrnjic i början av året. Nu har de hittat en ersättare. Östers 20-åring Erdogan "Edi" Kadri har skrivit på för division 3-klubben. Nu dags för gästbloggaren - Daniel Friberg i Rydaholm.

***

Annons

Mitt namn är Daniel Friberg och jag studerar till idrottslärare på Linnéuniversitetet i Växjö och har gjort så de senaste 2,5 åren. Samtidigt som jag har pluggat så har jag spelat fotboll i division 3 klubben Rydaholms GOIF där jag har avverkat två säsonger nu. Tanken var att det skulle bli en tredje och sista (?) säsong för mig det här året men tyvärr så ändrades de planerna för ett par veckor sedan.

Bloggens skribent Daniel Rydström bad mig att skriva några rader om hur det känns att åka på en skada vid den här tidpunkten på säsongen och här kommer några av alla de tankar som snurrat i mitt huvud de senaste veckorna!

Träningsmatchen mot Myresjö den 5 mars kommer jag komma ihåg ett bra tag framöver. Inte på grund av någon strålande insats eller något fantastiskt spel från något av lagen utan på grund av en enda enkel riktningsförändring. Riktningsförändringar som sker i de flesta sekvenser i en fotbollsmatch. Tyvärr blev det min sista riktningsförändring på ett bra tag eftersom foten fastnade i gräset och knäskålen gick ur led. Samtidigt small det till i mitt knä och det gjorde fruktansvärt ont och rädslan för vad som hänt i knäet kom snabbt och blev väldigt påtaglig.

Som jag misstänkte och som sjukgymnasten också bekräftade på måndagen därpå så är korsbandet av allt att döma av och en lång och jobbig rehabilitering väntar.

En så här pass allvarlig skada kommer aldrig lägligt för en fotbollsspelare oavsett vilken nivå det gäller men att få den precis när den tyngsta försäsongen är över och matcherna har dragit igång känns som ett ordentligt bakslag, framför allt psykiskt. Visst har knäet gjort rejält ont till och från sedan jag skadade det men det är rent mentalt som det varit mest jobbigt. Dels har jag funderat mycket på vad jag kunde ha gjort annorlunda i den situationen som jag skadade mig i och hur meningslös en träningsmatch mot Myresjö i mars känns så här med facit i hand. Dels så har jag saknat att kunna delta på träningarna och känslan av gemenskapen som infinner sig när man är på träningarna. Jag har helt enkelt insett hur viktig den här sporten är för mig och fotbollsspelandet är bara en del av den saknaden.

Den består också i allt det sociala utbyte man får från lagkamrater, tränare och allt annat folk som är involverade kring laget. Det spelar ingen roll hur mycket kompisar jag umgås med på fritiden eller hur mycket jag har att göra i skolan. Det kan ändå inte fylla det tomrum som fotbollen skapar för mig när jag inte har möjlighet att utöva den. Jag tror att det är väldigt många som är skadade eller som varit skadade som känner igen sig i den här situationen oavsett om det gäller fotboll eller någon annan sport.

Som tur är finns det hopp även för mig och som många påpekat när jag och mina kryckor mött dem så kunde det ha varit värre! De har så klart rätt, i ett större perspektiv är det här en bagatell! Det räcker med att ha slängt ett öga på nyheterna under den senaste tiden och fått se kaoset och förödelsen i Japan och man förstår att det egentligen inte är så illa att sitta i en studentlägenhet på 22 kvadrat även om jag får göra det med ett korsband istället för två ett tag framöver! Dessutom är jag lyckligt lottad som har vänner och familj som stöttar mig och framför allt för att jag är i en klubb som är helt fantastisk! Av egen erfarenhet har jag sett hur spelare blivit exkluderade ur laget så fort de blir skadade och deras uppgift blir att rehabiliteringsträna på egen hand och att inte inkräkta och vara i vägen på lagets träning.

Det här scenariot har varit min allra största rädsla sedan jag skadade mig men i Rydaholm betyder du någonting även om du inte kan bidra med någonting på planen för tillfället och det är jag väldigt tacksam för just nu! Alla spelare, ledare och alla andra som är engagerade ska ha en stor eloge för det och har hjälpt mig att bli motiverad för att komma tillbaka så snabbt som möjligt! Det jag vill säga med det här är att spelare som är skadade behöver deras förening mer än någonsin under den perioden och det tror jag många klubbar glömmer bort i jakten på resultat!

Fantastiskt kul att få skriva av sig lite på den här bloggen och jag hoppas att läsningen har gett er någonting!

Daniel Friberg

Daniel Rydström
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons