Hon sover när jag kommer hem

När jag kom hem i går kväll sov Leiah redan. Det är så sorgligt, bhu. Att ses en kort stund på morgonen, hejdå, iväg till dagis. Iväg till jobbet. Och så skiljs våra vägar åt hela dagen. Och så kommer trötta, täppta gravidmamman hem med hopp om att mötas av sin sprudlande glada treåring vid halvsjusnåret.

Men icke. Hon låg där på soffan, stilla sovande.

Då blir man lite ledsen i hjärtat. Det ska inte vara så här. Jag vill få lite tid med henne innan hon somnar liksom.

Jag berättade för henne i morse om att hon låg och sov på soffan när mamma kom hem i går kväll.

- Så tokigt, mamma!