Elin Matilda Elisabet Wägner

Jag vet att jag är lite sen med detta inlägget men det var först nu som jag hann blogga på ett tag och insåg vilken stor händelse som Bergveckan är för bygden, so let’s write a bit about it, bättre sent än aldrig!

Under Bergveckan och ytterligare en vecka därefter sommarjobbade jag på och runt omkring Elin Wägners ”Lilla Björka”. Arbetsuppgifterna var allt i från att måla en gavel och rensa ogräs till att sälja böcker och guida. Solen stod högt på himlen de där fyra timmarna varje dag och tillsammans med två av mina gamla klasskompisar (åh, vad konstigt det känns att säga gamla, men vi har faktiskt slutat nian!) njöt jag verkligen av tillvaron. Människor kom och gick och tiden tickade fort iväg. Kunskap hann jag få på vägen och jag delar nu med mig lite fakta och några tankar.

Bergveckan planeras långt i förväg med alla dess olika aktiviteter. Det finns utställningar av bland annat smycken och målningar, små caféer som tar tillvara på alla dessa fika-sugna turister, en pub-kväll med liveband och ett moppe-race där det egentligen är mer sport att ta sig runt med den äldsta mopeden än vem som kommer först i mål. Eller stannar man till i författaren Elin Wägners forna hem för att få en guidad tur en bit bak i tiden.

Snabb fakta: Elin föddes år 1882 och dog 1949. Under sin levnadstid försörjde hon sig som journalist, författare och feminist. Elin har gett ut många kända skönlitterära böcker som t.ex. "Pennskaftet”, ”Vändkorset” och ”Väckarklocka”. Elin Wägner sägs ha varit lite före sin tid och skrev redan då om nutidsbekymmer som kvinnors rättigheter, sociala frågor, fredsfrågor och miljöproblem. Wägner var dessutom med och startade organisationen ”Rädda Barnen” och blev 1944 invald i den Svenska Akademin.

Elins äktenskap med maken John Landqvist varade i tolv år. ( Det framkommer i hennes dagbok att det fanns många orsaker till skilsmässan, en av dem var barnlöshet.)

En stor del av Elins barndom hade hon spenderat hos sin morfar som var prost i grannbyn Tolg och hos sin moster och morbror. Därför var lyckan stor när hon 1923 köpte en tomt i Berg där hon byggde sig ett hus, som hon senare bosatte sig permanent i. Där bodde också Elins hushållerska Linnea, som skötte om köket och därmed också maten i huset. Till och från bodde också Elins brorson Vanni i ett av rummen. Hennes väninnor hade stor betydelse, kanske allra mest Flory Gate, som kom från grannbyn Rösås. Florys make, Simon Gate (glaskonstnären), hjälpte Elin att bygga en liten skrivarstuga strax utanför hustomten. Någon skrivarglöd fick Elin dock aldrig i den, utan hon satt hellre och skrev i ”det röda rummet” – arbetsrummet. När Elin dog ägde begravningsceremonin rum i Bergs kyrka, men själva kistan placerades i Lund, bredvid hennes mor.

Jag ser Elin som en riktig ”krutgumma” som hann med mycket intressant under sitt liv. Hon trodde på sig själv och vågade dela med sig av sina kloka tankar, vilket jag verkligen beundrar. Det finns jättemycket mer fakta om denna otroliga kvinna och i Lilla Björka finns många av hennes saker välbevarade. Det är verkligen värt ett besök!