In the summertime

Så var sommarlovet över. Det blir lätt en mening som låter, mer eller mindre, deprimerande. Även i år. Hur bra mitt lov än har varit, hur grymt årskurs tre på Katedral än kommer bli och hur skönt det ska bli att återgå till rutiner och fasta vanor... så är känslan att den långa sommaren, med allt härligt den innebar, slut. Hur man än vänder och vrider på det känns det lite vemodigt.

När någon frågar "Vad har du gjort i sommar, Moa?" så blir jag alltid lite ställd och måste tänka efter innan jag svarar. Vad har jag gjort egentligen? Jag har inte varit iväg på någon längre semester, men ändå har jag varit på många mindre. Samtidigt har jag njutit till fullo på hemmaplan. Mitt schema varit sådär lagom späckat för att jag ska trivas med tillvaron och jag har varit väldigt spontan och gjort somriga saker mest hela tiden.

Vi har besökt Hällevik och Listerlandet genom att se oss omkring från cykelsadeln, tennisveckan i Båstad och O-ringen i Halmstad. Jag har skrivit stämmor, stått på scen inför 7000 människor och efterfestat tillsammans med artister som Molly Sandén, Pernilla Wahlgren, Sanna Nielsen, The Moniker och Robin Stjernberg tack vare min medverkan som körtjej i Allsång i Linnéparken. Jag har sommarjobbat lite lagom mycket. Tagit mitt efterlängtande körkort. Sjungit på samma scen i Tyrolen där jag såg favvobandet The Ark uppträda förra året och tagit del av ett helfestligt 150-års-kalas. Jag har spelat tennis i kvällssolen, kört cabbe i mörker under stjärnklar himmel, varit ond skogsalv, plaskat i timmar på en luftmadrass i sjön Rottnen, ätit massor av solmogna jordgubbar och imponerats av Måns under mina Allsång-på-Skansen-kvällar med pojkvännen.

Mitt liv känns himla bra just nu, och då ska man väl klara av en mörk höst!? Speciellt om jag har trogna bloggläsare, för nu är jag back on track, weho!