Det går att cykla utan hjälm - men det är förbannats dumt

1996 var det väldigt populärt att föda hemma om man bodde i Göteborg. Samhället lovsjöng detta och berättade om det naturliga i att föda hemma, kvinnor har gjort det i alla tider, det är bara att följa sin kropps signaler, blablablabla. Efter att du fött ditt barn i badkaret ackompanjerad av delfinskrik så skulle du titta på moderkakan och hylla livet.

Eftersom jag själv väntade barn det året och bodde i Göteborg var jag med på ett av dessa möten som ordnades av mödravårdcentralen. Vi fick se filmer på hemförlossningar. Hur syskonen till barnet som föddes sprang runt badkaret som var uppställt i köket och tittade på medan mamma födde barn. Istället för att ha en utbildad barnmorska som kontrollerar förlossningen var det en treåring som kikade upp mellan benen, Och det skulle vara det mest naturliga i världen.

Jag förstår inte folk som väljer det. Hur kan man riskera sitt barn genom att föda hemma? Det är en sak om man bor någon kilometer från lasarettet, men om man bor långt ut i skogen eller på en ö i skärgården. I Kronoberg finns det dessutom ingen organiserad hjälp från lasarettets förlossning vid hemförlossning, vilket innebär att de som väljer att föda hemma gör det helt själv.

För det mesta går det bra, visst. Men den gången då det händer något, är det värt att avstå sjukvården då? För mig är det lite som att sätta sitt barn som inte kan simma i en båt utan flytväst. Oftast går det bra, men den gången då båten sjunker...

Vi har arbetat länge för att minska dödligheten vid förlossningar. Både för barnet och för mamman. Och kalla mig fördomsfull, men det verkar lite som att det är den gruppen av människor som väljer att föda hemma som också står främst på barrikaderna för att få ner mödradödligheten i U-länder. Har jag fel? Om inte, hur hänger detta ihop?

Hör av dig till lobbyn och berätta hur du ser på hemförlossningar.