Vem träffar ditt barn på nätet?
Den 1 juli förra året kom det nya hårdare regler mot grooming. Grooming är det som sker när en vuxen söker upp ett barn i sexuellt syfte. Dessa möten sker ofta på internet. Att det kom hårdare regler innebar såklart en förhoppning om att kunna stoppa brottet innan det skedde.
Men enligt tidningen Riksdag och Departement har reglerna inte förbättrat situationen något. Efter ett år har ingen blivit dömd för brottet samtidigt som det sker i lika stor utsträckning.
För att få någon fälld ska det kunna bevisas att den vuxne som bestämmer träff med barnet under 15 år har ett sexuellt syfte och att de ska träffas i verkliga livet. Detta måste bevisas via en aktiv handling som till exempel ett bokat hotellrum.
Och eftersom grooming är brottet som begås innan en eventuell våldtäkt eller sexuellt övergrepp så anses det inte vara lika allvarligt som det fullbordade brottet. Och det är väl förståligt. Men eftersom det enligt brottsbalken inte är under de mest allvarliga brotten så begränsas även polisens efterforskningsarbete. Till exempel får de inte spåra en IP-adress om de inte förväntar sig ett hårdare straff för personen som utför grooming.
För ett par år sedan pratades det mycket om de kontakter som våra barn skapade på internet. Riskerna med kontakterna debatterades livligt och skolorna tog ofta upp med eleverna om faran att träffa någon man blivit kontaktad av på nätet.
I dag är det tystare i den frågan. Varför? Har vi blivit mer försiktiga, klokare och kunniga i frågan? Eller har brottet blivit så vanligt att allvaret har bleknat? Vad tror du?
