Fin design men klen som vinterbil

Det bästa med instrumenteringen är nog de två lysdiodraderna högst upp ovanför den digitala hastighetsangivelsen. Där finns två rader med vardera fem lysdioder som signalerar om du kör ekonomiskt och hur nära maxvarv du är. Riktigt bra för den som varvar ur motorn ordentligt vid växlingarna men å andra sidan så är det inte precis något den i och för sig utmärkta motorn ber om. Skall man köra bilen efter utseende och vägegenskaper behövs ännu fler hästkrafter.

Det är väl egentligen det som skiljer nya Honda Civic från Volvos snarlika kommande C30 och priset förstås. För att inte tala om förnuft. Det må vara hur hög status som helst med en sportig och motorstark minsting från Volvo, BMW eller Audi men faktum kvartstår. Väldigt få av oss behöver mer prestanda än vad som finns i Hondas 140 hästars-motor. Det är faktiskt inte så många av oss som ens får en möjlighet att utnyttja högre prestanda till annat än att tävla vid trafikljusen.

Nu är det väl inga höga odds på en gissning om att det finns en Type-R på ritborden även för denna generation av Honda Civic så bilen får nog snart en motor som matchar resten. Intressantare är dock att man redan nu lovar en hybrid-version av bilen. En bil med bensinmotor och elmotor som samarbetar för att ge en mindre förbrukning och mindre utsläpp. Elmotorn används som generator vid inbromsning och laddar upp batterier som används för att driva elmotorn.

Vad är då nya Honda Civic för bil? Jo, det handlar om en bil i Golf-klass.

En bil som verkligen sticker ut när det gäller både exteriördesign och interiören. Rent spontant känns förarens arbetsplats som en high-techvariant av exempelvis Citroen C4. Mer välplanerat, bättre detaljarbete och fler funktioner.

Bilen är rymlig både bak och fram. Mycket tack vare den korta motorhuven och bilens bredd. Tyvärr tvingades Honda kompromissa med för små hjulhus för att få den rymliga interiören och det ledde till dålig vändradie eftersom de stora hjulen, 225/45 x 17, behöver mycket utrymme om man skall få en bra vändradie. På isfria vägar ger de stora hjulen däremot ett utmärkt väggrepp som understryks av den relativt hårda fjädringen. Väl hård för gropiga landsvägar men riktigt bra på motorvägen och framför allt väl underhållna krokiga asfaltsvägar.

Motorn i den provkörda bilen var en 1,8-liters-fyra med något som Honda kallar i-VTEC, ett system som reglerar ventiltiderna så att motorn får högre verkningsgrad över ett bredare varvtalsregister. En motor som jobbade bra ihop med den distinkta sexväxlade manuella växellådan. Lite väl låg utväxling på sexan dock men det tycks inte vara ovanligt bland moderna bilar.

Helheten, designen och det rymliga baksätet gör bilen trevlig om man köper att vissa saker är mer design än funktion som exemplevis de meningslösa trekantiga dimljusen fram. Hel- och halv-ljuset däremot är riktigt bra liksom sikten från förarsätet bortsett från bakåtsikten.