Annons
Nyheter

Ett kärleksfullt farväl av Ark

Det är angelheads längst fram, men framför allt är det här Växjöbor som följt arken i 20 år eller kanske bara i kväll.
I går bjöd The Ark på sitt första av två farvälgig i Växjö.
Nyheter • Publicerad 25 mars 2011
Foto: Lena Gunnarsson

Det var mars då också. Men i början av mars. Det var femton minusgrader och det var tio år sedan. Vi stod på Stortorget och tog emot våra nyblivna nationalhjältar.

Nu är det en av de första vårdagarna. Det är tio år senare och femtio meter bort. Vi är 350 lyckliga själar som ser ett fullfjädrat rockband som är mitt inne i ett utdraget avsked. Ett farväl som bara har börjat. Kanske är det därför som känslan för kvällen är ren och skär glädje. Sorgen bara anas.

Annons

Växjö får två kvällar med The Ark på Palladium. Det är unikt – de har vad jag vet inte spelat på ett så litet spelställe i Växjö på hela 00-talet. Vi får också alldeles särskilda kvällar med en odyssé i klädbyten och inbjudna gästartister. Moto Boy i en kärleksfull Let your body decide är kanske inte så oväntad, han gästade redan i Malmö. Men att Robert Jelinek, The Creeps frontman som hjälpte Ark med kontakt och kontrakt då på den motgångsfyllda senare delen av 1990-talet, sjunger duett med Ola Salo i It takes a fool to remain sane känns som ren bonus.

Vi får se ett The Ark som verkligen vuxit i sin rockkostym. De spelar inte pop. De spelar inte glamrock. De spelar rock, det är hårt, det är effektivt och det är få svenska band som tävlar i samma division just nu.

Ola Salo säger att det är lätt att bli alltför nostalgisk här i Växjö. Att vandringen längs minnenas esplanad, eller minnenas rondell, kan bli sentimental. Och visst får vi Växjö­kärleken även i kväll. Så ska det ju vara. Men det är inte för mycket. Framför allt satsar bandet på att gå in för att göra sina allra bästa låtar från sina 20 år tillsammans. Här finns höjdpunkter, som givna favoriter som One of us is gonna die young och It takes a fool, men också hård disco i Prayer for the weekend och hårdrock i Laurel wreath. Publiken får önska och får Trust is shareware.

En av de bästa sakerna med kvällen är publiken. Det är angelheads längst fram, men framför allt är det här Växjöbor som följt arken i 20 år eller kanske bara i kväll, men vi är i kväll alla glada och stolta idioter på The Arks uppmaning. Det är allsång och handfast klappande, utan något trugande från The Arks sida.

Inledande Hey modern days känns lite svajig. Klart att det ska vara lite nervositet i luften en sådan här kväll. Men det är en kväll som blir bättre och bättre och aldrig vill sluta. Vid denna tidnings pressläggning stod Ola Salo och sjöng bandets allra första inspelade låt, The lamb, à capella. Och slutade konserten inte med en alldeles klassisk Calleth you, cometh I skulle jag vara mycket förvånad.

THE ARK

Var/när: Palladium, Växjö, 24/3

Publik: 350 (fullsatt)

Längd: Över två timmar

Låtarna som spelades:

Hey modern days

Clamour for glamour

Angelheads

Breaking up with God

Joy surrender

Father of a son

Deliver us from free will

The homecomer

Worrying kind

Disease

Prayer for the weekend

Let your body decide (med Moto Boy)

Laurel wreath

It takes a fool to remain sane (med Robert Jelinek)

The apocalypse is over

Extranummer:

Patchouli

Trust is shareware

One of us is gonna die young

The lamb

Calleth you, cometh I

Helena Söderlundh
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons