Gammal är äldst

DET MEST tongivande och framgångsrika bandet när den svenska vågen av death metal drog igång på allvar i skarven mellan 1980- och 1990-talet var Entombed från Stockholm.

De släppte sin debutplatta Left Hand Path på skivbolaget Earache 1990 som följdes upp året efter med Clandestine. Bägge hjälpte till att definiera genren. Gitarrerna var nedstämda, tempot så snabbt som möjligt, texterna behandlade skräck- och splatterfilmsliknande ämnen där sången growlades fram.

Den ljudbild gruppen skapade tillsammans med producenten Thomas Skogsberg i Sunlight-studion kom att bilda en skola. Snart var Sverige ledande inom death metal när andra band som Dismember, Unleashed, Therion och At The Gates snabbt följde i Entombeds kölvatten. Något år senare startade In Flames och deras något mer melodiska variant av dödsmetallen, som brukar benämnas göteborgssoundet, har blivit något som idag säljer ut arenor.

P Å ONSDAGSKVÄLLEN var det dock originalet Entombed som stod på Kafé de Luxes scen, även om det bara är sångaren LG Petrov och gitarristen Alex Hellid som har varit med på hela resan. Originaltrummisen Nicke Andersson hoppade av 1997 för att satsa på The Hellacopters och gitarristen Uffe Cederlund slutade 2005.

EFTER DET ATT rökmaskinen fått jobba på högvarv ett tag står bandet på scen och väcker den på senaste plattan inte fullt ut övertygande When in sodom till liv på ett överraskande vasst vis. Efter Eyemaster, från Wolverine blues, har de publiken fullständigt i sin hand.

– Växjö, på en onsdag? Det trodde jag fan inte, säger LG Petrov med sitt allra bredaste leende och visar att håret står rakt upp på hans armar tack vare den entusiastiska publikresponsen.

Just as sad levereras i en furiös och punkig version, Revel in flesh ger alla de som vill ha sin dödsmetall i old school-tappning sitt lystmäte och To ride, shoot straight and speak the truth är fortfarande en helt fantastisk rocklåt som inte ens det tjockt grötiga dödsrasslet lyckas dölja.

DET ÄR NÄSTAN rörande att se den spelglädje Entombed utstrålar på en så här liten spelning en vardagskväll i Växjö 20 år in i karriären. Det faktum att de bjuder på en 100 minuter lång spelning, där de flesta andra i samma situation nöjer sig med hälften, är också imponerande.

När Alex Hellid framåt slutet av spelningen startar outrot i den spöklika Left hand path konstaterar LG Petrov, ”Det här är hårdrock!”

Inget kunde vara mer sant.