Annons
Nyheter

Gungande soulig blues på svenska

Top Dogs spelar den där sortens stillsamt men obevekligt gungande souliga blues som får benen att röra på sig, även om de ibland fastnar i en mellanlunk som är mer duktig än svängig. Under ett parti där de spelar i tur och ordning Om vindarna vänder, den långsamma Liv, boogien 365 dagar och Hat i mitt hus visar de ändå sin bredd.
Nyheter • Publicerad 3 februari 2014
Foto: 

Det är ett modigt upplägg. Under kvällen får vi höra Bill Öhrström sjunga några av sina sällan fram­förda svenska låtar. Merparten av konserten består av outgivna låtar blandat med låtar från skivan Gift som kom 2006. Han förklarar valet av språk med att citera Horace Engdahl: Som svensk blir man dummare på engels­ka. Den främsta konsekvensen verkar vara att man inte märker det.

Tur då att Öhrström dessutom skriver bra svenska texter. Han inte bara sjunger på svenska, han placerar texterna i Sverige också. Och även om Lidingö (som en låt heter) inte spelar en lika viktig roll i blues­historien som Clarksdale är det i alla fall med största sannolikhet närmare Öhrströms verklighet. Som textförfattare kan han konsten att berätta historier med enkla bilder. Faktiskt så pass att man verkligen lyssnar för att kunna hänga med i verserna.

Annons

Top Dogs spelar den där sortens stillsamt men obevekligt gungande souliga blues som får benen att röra på sig, även om de ibland fastnar i en mellanlunk som är mer duktig än svängig. Under ett parti där de spelar i tur och ordning Om vindarna vänder, den långsamma Liv, boogien 365 dagar och Hat i mitt hus visar de ändå sin bredd. Öhrström har en pojkaktig utstrålning och är förmodligen på gränsen till för glad för att vara trovärdig som sårad bluesman, men det är uppenbart att han njuter av att sjunga och spela munspel.

Top dogs släppte sin första skiva 2012 men har lång erfarenhet från andra band. Gitarristen Sverker Blomberg var med och vann Nalens popbandstävling innan gammelfarfar föddes, förutsatt att gammelfarfar föddes efter 1967. Om man googlar snubblar man över insikten att trummisen Jonas Backman kan skilja på 18 olika sorters shuffle och det är minst 17 mer än de flesta. Patrik Norrman är den sortens basist som spelar det som låten behöver, tryggt och stabilt.

Efter pausen är tanken är att bandet ska komma tillbaka och spela engels­ka låtar, men tekniska problem drar ut på tiden och ett disko väntar. Efter nästan en timmes uppehåll kommer bandet ändå upp och kör tre låtar till med gitarristen Blomberg på sång och Öhrström på congas. Ett något snopet slut på en trevlig kväll.

Blomberg säger förresten att Öhrström var först i landet med congas. Är det sant eller ett internskämt? Man kan i alla fall googla sig till att han var först i Stockholm.

Ola Claesson

Top Dogs med Bill Öhrström

Plats: Kafé De Luxe

När: Lördagen den 1 februari

Längd: 75 plus 15 minuter

Publik: Ett fyrtiotal

Bäst: Bill Öhrströms inlevelse

Saknade mest: Konsertens andra halva

Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons