Hjärtat pumpar lyckligt

Fast på den enorma videoprojicering som bildade fond bakom Eva Dahlgren och bandet. Och det är i detta snöfall, med sången Du, en bra bit in i konserten som någonting lossnar och banar väg in i resten av en låtskatt som bara blir bättre och bättre live.

Det som börjar med en stillsam version av Jag är Gud, med Eva solo och en enda ton på gitarren, växer ikapp både i täthet, dynamik och styrka. Både bastrumman – Anders Hedlund – och basisten – Figge Boström – pumpar upp salen och fyller.

Ibland så att det känns för mycket innanför revbenen. Där pumpar hjärtat och ju mer vi får av den här konserten och det suvernäna handplockade bandet bakom scenens frontfigur, som har blivit orädd, säker i snacket och prövat sig igenom vuxenhetens prestigefyllda sankmarker som det heter i Sand, alltså ju mer vi får och ju mer Eva Dahlgren och bandet ger desto lyckligare pumpar hjärtat! Videon i bakgrunden passar Växjö: Solrosfält och snöfall.

Eva bjuder på sig själv och när Annika Granlunds solotrumpet tonar ut en av kvällens bästa: Vem skulle våga, som glider in i Vem tänder stjärnorna är det bra så att ögonen tåras. Bandet är ruskigt täta, tighta, och när Ung och stolt övergår i Gunga mig i kvällens härligaste ljudmatta då är publiken igång.