Välklingande nyårskonsert

Tjugo år har gått sedan Växjö Stads Symfoniorkester gav nyårskonsert med tanken att låta den bli återkommande. För att markera jubileet formas starten på årets föreställning som ett avspänt mingelparty på scen. Champagneflaska och glas står på pelarbord hos presentatörerna Ingrid och Björn W Stålne.

Programmet har både lättsamt och allvarligt, nytt och bekant. Och vad vore en festkonsert utan ouvertyr, här den till Glinkas opera Ruslan och Ludmila. Karaktäristisk melodilinje lyfts fram behagligt i celli och altfioler. Ungersk dans nr 4 av Brahms blir inte alltid så enig rytmiskt, men glöden och stämningen får ändå tala fritt.

Via salongen har kören tagit plats på scen, där Smideskören ur Trubaduren av Verdi får bra tryck i stämmorna. I slagverket trakteras två hammare på äkta städ – rejäla doningar som med sitt glimrande livar upp sinnena lite extra. Hade gärna sett mer must i altstämman i See, The Conquering Hero Comes (Dotter Sion), men som helhet är det högtidligt, med bra körklang och fina orkesternyanser.

My man has gone now ur Porgy and Bess passar Lena Hoel Aldéns dramatiska timbre – det är nog fler än undertecknad som får ståpäls. Senare gör hon entré i svid, kubb, käpp, liten mustasch och med nyfiket-sorgsen blick. Efter Charlie Chaplins Eternally från filmen Limelight, musik vars långa linjer man sugs in i, görs chaplinska sorti-krumelurer.

Och mer långlinjigt ur filmvärlden – från Dangerous Moonlight hämtas Warszawakonserten av Richard Addinsell (1904-1977). Vackert samspel mellan Bénédicte Haid och orkestern i dessa lite drömska tongångar med Rachmaninov-känsla. De cirka sextio musikerna visar omsorgsfullt spel. Måste nämnas välljudet från de fyra valthornen. Pianisten visar åter sin skicklighet i ackompanjemang av Hoel Aldén i Flickan kom ifrån sin älsklings möte och Var det en dröm, båda av Sibelius.

Thomas Niklasson leder Gloria ur Missa Fidei (framförd i domkyrkan i höstas) av Dan Alkenäs, lektor i musik vid Linnéuniversitetet, och på plats i kören. Latinamerikanskt sväng med stiltypiska rytminstrument varvas med skön homofon kör- och orkestersats där Cecilia Nordquist står för ett vackert solo.

Leroy Andersons Sleigh Ride får en på väldans gott humör, liksom Johann Strauss käcka Tik Tak-polka och sedvanliga An der schönen, blauen Donau.

Brak! -en dörr öppnas högst oblygt, och in stegar prins Orlofsky (Yvonne Tuvesson Rosenqvist) från höstens uppsättning av Läderlappen. Kul! I detta överraskande möte mellan ”honom”, Strauss och Verdi förenas aktörerna i skålsången Brindisi. Wieska lyser av musikhumor, dirigerar med sin sjal och får sen igång publik-klappet i Champagnegaloppen, som bisserad avslutar en välklingande nyårskonsert.