GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Myter om ojämlikhet

Bistånds- och lobbyorganisationen Oxfams rapporter är skrivna utifrån ideologiska narrativ, och borde behandlas därefter.
Ledare • Publicerad 23 januari 2019
Detta är en ledare som uttrycker Smålandspostens politiska linje: för kristna värderingar, konservativ ideologi i förening med liberal idétradition samt för näringsfrihetens och äganderättens bevarande. Tidningens politiska etikett är moderat.
Världsfattigdomen har minskat radikalt de senaste decennierna.
Världsfattigdomen har minskat radikalt de senaste decennierna.Foto: Altaf Qadri

De rika blir rikare – och de fattigare blir fattigare. Det var essensen i den årliga rapport som under måndagen publicerades av organisationen Oxfam, och bland annat återgavs av Sveriges Television. I rapporten framgår att världens 2 000 dollarmiljardärer förra året tjänade 23 miljarder kronor om dagen – samtidigt som de 3,8 miljarder människor som utgör världens fattiga hälft såg sina tillgångar minska med fyra miljarder kronor om dagen.

Det låter naturligtvis helt vansinnigt. Men det är någonting som inte stämmer. Tankesmedjan Timbros chefsekonom Jacob Lundberg sätter fingret på spiken i Aftonbladet (22/1): ”För två år sedan menade Oxfam att de åtta rikaste personerna i världen äger lika mycket som världens fattigare hälft. I årets rapport har denna siffra ändrats till de tjugosex rikaste, men Oxfam menar ändå att ojämlikheten ökar.”

Det handlar bland annat om att Oxfam i sin rapport räknar på nettoförmögenhet – tillgångar minus skulder. Metoden innebär att en västerländsk student med studieskulder räknas som djupt fattig – och att väldigt många helt vanliga personer jämförelsevis räknas till den välbärgade eliten eftersom det helt enkelt inte är särskilt svårt att vara mer förmögen än någon som inte har någon förmögenhet alls. Hur kommer det sig då att ”de fattigare blir fattigare”? Det blir de inte. Författarna av rapporten har helt enkelt struntat i att köpkraftsjustera sin statistik.

Vad är då slutsatsen som alla dessa tveksamma antaganden ämnar leda fram till? Oxfam menar att det enda riktiga sättet att bekämpa fattigdomen är att kraftigt öka omfördelningen. Frågan är dock om det inte är just omfördelningen – snarare än fattigdomsbekämpningen – som är målet. Det är nämligen som idéhistorikern Johan Norberg poängterade i Metro (20/1) efter 2016 års rapport: ”Om vi delade ut de rikastes tillgångar till den fattigaste hälften skulle det ge dem femhundra dollar var. Det är inte flugskit, men skulle ändå bara öka deras inkomst med en femtedel, ett enda år.”

Rapportförfattarna nämner att den extrema fattigdomen har minskat drastiskt under de senaste decennierna. Det är mycket riktigt. År 1820 levde mer än åttio procent av mänskligheten i extrem fattigdom (vilket innebär att man konsumerar för motsvarande en dollar eller mindre om dagen) – hundrafemtio år senare var det runt trettiofem procent som gjorde det.

Det är en effekt av att de liberala rättigheterna stärktes och den internationella handeln ökade. Innan Kina (som dock på intet sätt skall jämföras med de västliga demokratierna och deras demokratiska utveckling på 1800-talet) genomförde sina marknadsekonomiska reformer och integrerades i den globala ekonomin levde nittio procent av kineserna i fattigdom. I dag gör mindre än tio procent det.

Denna relation går att observera i världens alla hörn. Fattigdomsbekämpning kan inte ske utan den ekonomiska tillväxt som följer av marknadsekonomiska reformer som att stärkt äganderätt och ökad handel. Om rapportförfattarna på Oxfam vill bortse från detta faktum för att det inte passar in i deras ideologiska narrativ står det dem fritt att så göra. Men då bör förment seriösa medier som Sveriges Television med förlov sagt inte heller okritiskt publicera deras resultat.

catarina kärkkäinenSkicka e-post
Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Smålandsposten och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.