Rockundret från Sheffield
Den som hävdar att framtiden ser ljus ut överdriver i alla fall knappast. Julens topplacering med debutsingeln I bet you look good on the dancefloor på den engelska hitlistan tedde sig mest bara logisk.
- Fast vi blev ändå rejält överraskade, erkänner trummisen Matt Helders. Vi befann oss på den lokala puben med polarna när vi fick reda på det, så det blev en väldigt kul kväll.
Sedan passar tonåringen på att avslöja att den musik Arctic Monkeys gör minsann inte gjorts förr. Den är helt unik, menar han trots att otaliga referenser från The Smiths och Clash till Oasis och System of a down nämnts i artiklar om bandet.
Lättsamt och ungdomligt
- Fast det är inte så konstigt. Vi har alla väldigt olika musiksmak, så det är klart att det hörs när man lyssnar på plattan. Men bara för att vår musik är speciell betyder det inte att den är komplicerad på något sätt. Själv tycker jag det vi gör mest bara är lättsamt och ungdomligt.
Varför tror du att kritikerna gillar er så mycket då?
- Det vet jag ärligt talat inte. Kanske för att det är coolt att gilla ett band som vårt. Vad jag själv tycker vår platta är värd för betyg? Well, jag måste väl säga en tia, eller hur? Annars verkar det som om vi inte tror på den.
Bara funnits i tre år
Det är kanske svårt att tro det i dag, men faktum är att det bara är tre år sedan sagan om Arctic Monkeys började. Det var då sångaren Alex Turner och gitarristen Jamie Cook fick varsin gitarr i julklapp och började öva som besatta. Efter en tid bestämde duon sig sedan för att ta tjuren vid hornen och bilda ett band. In från höger kom till slut Matt och basisten Andy Nicholson. Därefter skulle det dröja ett helt år innan kvartetten vågade sig på att spela live offentligt. Eftersom allt måste vara perfekt valde de att vänta med debuten, vilket var helt rätt taktik, skulle det visa sig. När det väl blev dags var succén kassaskåpssäker. Första giget på klubben The Grapes hemma i Sheffield var precis så kaotiskt galet som killarna i bandet hade kunnat önska sig.
Fast det som i slutänden satte snurr på intresset och hypen var demoskivorna bandet delade ut på spelningarna. På så vis hamnade sångerna på Internet, vilket fick djungeltrummorna att arbeta övertid. Fanskarorna som kunde texterna växte märkligt snabbt och efter bara några månader hade ryktet om bandet förträfflighet nått skivbolagen.
- Jag kanske inte vill säga att det är lyckliga omständigheter som tagit oss så här långt. Men när fansen lade ut vår musik på Internet hade vi inte precis något emot det. På det stadiet hjälpte det till att "sprida ordet" om oss.
När insåg ni att ni var på rätt spår då?
- Jag kommer ihåg att en spelning vi gjorde julen 2004. Det var första gången vi hade sålt ut ett gig där en massa folk vi inte kände igen kunde texterna, så då började jag faktiskt tro att vi hade något bra på gång.
Planerar långsiktigt
Matt betonar att Arctic Monkeys är ett band som planerar långsiktigt. Debutalbumet med den otympliga titeln Whatever people say I am, that?s what I?m not är bara början konstaterar han. En långsiktig uppbyggnad av karriären är A och O. Allt runt omkring som följer med rockstjärnerollen betyder ingenting.
Håller låg profil
- Vi gör det här för musiken, inte för att bli kändisar. Familj och vänner behandlar oss likadant som de alltid gjort, och det är precis så vi vill ha det. Vi föredrar att hålla en låg profil, och som tur är går det i viss utsträckning att styra. Det är därför vi till exempel i stort sett bara går på tillställningar som är bra för bandet. Resten struntar vi i.
Jag kan tänka mig att en sådan policy inte går hem hos alla?
- Nej, det har du rätt i. Det finns en missuppfattning hos många att vi är arroganta för att inte vi gör så många intervjuer. Men enda anledningen till att vi gör på det viset är att vi inte vill bli upptryckta i folks ansikten hela tiden.
