Sången träffar rakt i hjärtat
Efter 20 år i branschen är Louise Hoffsten både proffsig och avslappnad. Och det är först nu de senaste åren det verkat lossna för henne även i USA, där hon också spelat in senaste plattan From Linköping to Memphis.
Mycket nytt
Kvällens konsert innehåller mycket material från nya plattan. Det börjar i den litet tyngre bluesrockskolan, med Shut up & kiss me, My favourite lie och så något långsammare Slow train.
Det är också lätt trevande, det blir tyst mellan låtarna och tyvärr dränks sången lite för ofta i de feta gitarrmattorna.
Men så tinar det upp, både på scen och i salongen. Först i otroligt vackra relationsdramat
I still believe in us, och sedan i coola The seduction of Sweet Louise. Louise Hoffsten busar med gitarristen Ola Gustavsson, storflabbar, mixtrar med munspelen och bara äger scenen.
Fantastisk frasering
Där fortsätter det, och det bluesiga munspelet, countrydarret på rösten och det lekfulla svänget i Hit me with your lovething hör till kvällens höjdpunkter. Liksom övergången till Dance on your grave, med indiska rytmer, ödesmättad stämning och så Louises fantastiska frasering och sätt att rakt upp och ner sjunga rätt in i hjärtat. Det är som hon berättar när hon i början av 90-talet var i Memphis och skulle spela in en platta, och skulle göra soulklassikern Warm and tender love.
- På den tiden trodde jag att man sjöng soul genom att sjunga så många toner som möjligt, utom själva melodin.
Mer melodi
Producenten tyckte annorlunda och avbröt Louises wailande med att den här sången har en vacker melodi, så "sing the fucking melody!"
Det gör Louise i kväll, när hon sjunger samma låt för oss i kväll som första extranummer.
Med sig på scen har hon Ola Gustavsson, gitarr, Matts Alsberg, bas, Micke Nilsson, trummor, Mats Persson, gitarr och slagverk samt Petter Bergander på piano och orgel. Ett säkert band som dessutom visar sig göra fantastiska insatser på kör bakom Louise.
Trummorna virvlar
Sedan går det ju inte att skoja bort att Let the best man win är en väldigt bra hitlåt, speciellt med så snygga trumvirvlar som Micke Nilsson får till i kväll.
När kvällen avslutas med stående ovationer blir Louise både rörd och förvånad, som det verkar, och ropar "underbart!". Och efter ett extranummer till avslutar hon och bandet med en gemensam nigning, från fem rockmän och en kvinna. Vackert.
