Annons
Nöje

Stark dialog mellan kör och orkester

Plötsligt hörs där något som får mig att öppna öronen ännu mer, mitt i det pågående flödet. Intressanta ljudeffekter fanns i både kör och stråkar vid lördagens konsert i Växjö domkyrka, då Gustaf Sjökvists kammarkör och Musica Vitae framförde Mässa 2006.
Nöje • Publicerad 27 mars 2006
Dialogen mellan kör och orkester var stark och uttrycksfull i stycket Nakna, kalla med text av Katarina Frostensson. Foto: LINA ALRIKSSONFoto: 

Verket består av musik som Sven-David Sandström har komponerat från 1980-talet och framåt. Ordinarie mässdelar, utom Sanctus, finns med. Andra satser är tillagda. En del har han arrangerat om från kör till stråkar, eller gjort andra omarbetningar. Preludium är från början en sats ur tredje stråkkvartetten, nu arrangerad just för Musica Vitae. Ur konsertmästare Dorota Siudas violin kommer här en fantastisk och klart visslande ton i mycket högt läge, den är som fågelsång.

Gustaf Sjökvists kammarkör presenterar sig i Kyrie, ett stycke med högst komplicerad struktur. Återhållet uttalade ord i individuella insatser, glissandon i ett mellanting mellan sång och tal, gnidande sekundintervall - allt i en känsla av uppåtstigande där klangerna tätnar alltmer, och sedan får vila i ett stilla summande, med viskningar och det nästan kyligt uppmanande böneordet.

Annons

Det lovsjungande glädjerop som förknippas med Gloria får vi vänta på i detta stråkarrangemang. Det snabba tassandet och sökandet får mig att undra vart det hela tar vägen, tills melodilinjerna utkristalliserar sig och bildar en mer harmonisk enhet. Klangerna kastas sen ut i rummet på ett överraskande vis.

Arvo Pärts tonspråk

Jag kan inte låta bli att associera till Arvo Pärts tonspråk i den mycket vackra satsen Laudamus. Både de upprepade motiven och klangfärgen bidrar till det. Körens framtoning känns väldigt behaglig, för rösterna har den där klarheten som samtidigt är mjuk, och det här finns med över hela registret. Det finns inget skarpt som sticker ut.

Som långa vindstråk som kommer och går är Fac me tecum med dess nonvibrato-karaktär. På ett par ställen uppträder illusionen av något blåsinstrument - kanske en effekt av tonsättarens lek med kvartstoner?

Credots nio korta satser a cappella utgör verkligen ett helgjuten komposition för kör och körgrupper, med ackord som i blixtbelysning plötsligt bara ligger där och glimrar.

Jag vill också nämna altstämmans vackra ton, och värmen i herrstämmorna.

Uttrycksfullt

Dialogen mellan kör och orkester är stark och uttrycksfull i Nakna, kalla med text av Katarina Frostenson. Stycket ingår i Sandströms passion Ordet som fick sitt uruppförande i fredags. Mildare och mer pastoral känns Psaltarpsalm 139, kanske delvis genom den engelska texten. Här hörs ett väldigt snyggt och bärigt legato.

Sångtekniken är säker, utan hörbara inandningar. Med sin formande dirigeringsteknik lyfter Sjökvist ut optimal klang ur kören. Det blir närapå magiskt. När slutackordet i Agnus dei vilar i pianonyans är stillheten total.

Eleonor Andersson
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons