Boende: De har tagit tryggheten ifrån oss

Det är dagen efter explosionen på Övre Husargatan i Göteborg. Enstaka polisbilar och räddningsfordon finns kvar på platsen.

Hanna och Pär Eriksson bor med sina barn i en trappuppgång i huset som drabbats. Det kom snabbt ut på morgonen och har under omständigheterna klarat sig bra. De har tillbringat natten på hotell.

– Vi förstår att vi inte kommer att kunna bo hemma på ett tag. Även om vår lägenhet klarat sig från röken finns det ingen el och inget vatten. Det är inte bara avstängt, det är förstört, säger Pär Eriksson.

Dagen efter kommer tankarna på det som hände krypande.

– I efterhand känns det mer otäckt, om det nu var en medveten attack. Att de slår till när man ligger och sover i sin säng, där man ska vara som tryggast, säger Hanna Eriksson.

De funderar på vad de ska göra under de kommande dagarna, hur länge det kan dröja innan de får komma tillbaka. Samtidigt försöker de upprätthålla så normala rutiner som möjligt, inte minst för barnens skull.

– Vår äldsta son frågade: Vad händer om man lånat böcker på biblioteket och dom brinner upp? Det har varit på den nivån, berättar Pär Eriksson.

– De var lite oroliga när vi kom och hämta dem igår i skolan och vi sa att vi inte kunde gå hem. De undrade om gosedjuren brunnit upp, säger Hanna Eriksson.

Senare under eftermiddagen hålls ett informationsmöte i närliggande Saronkyrkan där de drabbade kommer att uppdateras om läget.

Anita Karlsson bor också i husen på Övre Husargatan. Hon är ledsen.

– Nu känns det otryggt här. De har tagit tryggheten ifrån oss, säger hon.

Hon har trivts i området som varit lugnt. Och innergårdarna har gjort att man kan röra sig fritt och gå till affären utan att behöva korsa trafikerade gator. Men nu har hon fått andra tankar.

– Jag vet inte om jag vill bo kvar. Jag får tänka på om jag ska flytta, säger hon.

På innegården står Gösta och Ingrid Kämpe. De har en lägenhet några portgångar bort från brandhärden.

– Vi har bott i sommarstugan i Varberg under coronan. Men igår såg vi på tv att det var vårt hus som brann, säger Gösta Kämpe.

Nu har de tagit sig in till stan för att kontrollera sin lägenhet och se på förödelsen. Deras uppgång tycks ha klarat sig. Ändå är de bekymrade.

– Jag får säga att jag tycker det är förfärligt. Och alla grannar som har drabbats, suckar Ingrid.

Hon berättar att hela den drabbade längan är nyrenoverad. Balkonger och fönster byttes ut och byggnadsställningarna togs ner just före semestern.

– Nu känns det otryggt. Är det någon i huset som de varit ute efter och sen ger de sig på också alla andra som bor i huset också, då är det illa i samhället, säger Gösta Kämpe.

Nu ska de se till sin lägenhet och sedan återvända till Varberg.

– Vi får stanna där ytterligare ett tag.

I en uppgång mitt över den drabbade huslängan bor Lytheane Nsabemana. Hon är ekonom och jobbar hemifrån.

– Jag blir mer orolig. Jag trodde först det var en brand. Jag tänkte att olyckor händer.

– Men sen när man fick höra att det kan ha varit en medveten explosion känns det otryggt. Det känns nästan som att bo i en krigszon, säger hon.

Hon är rädd för att våldet nu kommer att eskalera.

– Men jag tror inte det kommer att hända här igen. Det vore som om blixten slog ner två gånger på samma ställe, säger hon.

Utefter Övre Husargatan går en jämn ström av flanörer. Flera stannar upp och står och tittar upp mot den brandskadade fasaden. Några tar bilder med sina mobiler.

Det är lugnt och stilla. Men avspärrningsbanden och sotmärkena på huset vittnar om den kalabalik som rådde under gårdagen. Dramat är över. Men många vars liv vänts upp och ner söker en förklaring och ett hopp inför framtiden.

Rättat: I en tidigare version fick två av de intervjuade fel efternamn.