Annons
Nyheter

De knöt kontakter över gränserna

Ris till frukost, lunch och middag. Sång, dans och skratt från morgon till kväll. Nya vänner från 13 olika länder.
Ulrika Johansson, Sara Ulfhielm (bilden)och Filip Lendahls har mycket att smälta från den tvåmånaderskryssning från Japan till Afrika som de blivit bjudna på.
Nyheter • Publicerad 25 mars 2006
Bonding Beyond borders, det vill säga knyta kontakter över gränserna, var temat för kryssningen. - Tonga var ett av länderna vi "bondade" mest med. Småland möter 2x110 kg machomän från Tonga i aktern på Nippon Maru. Från vänster, Havea Langi, Filip Lendahls och Siasoi Latu. Foto: Privat
Bonding Beyond borders, det vill säga knyta kontakter över gränserna, var temat för kryssningen. - Tonga var ett av länderna vi "bondade" mest med. Småland möter 2x110 kg machomän från Tonga i aktern på Nippon Maru. Från vänster, Havea Langi, Filip Lendahls och Siasoi Latu. Foto: PrivatFoto: 

I två månader har Ulrika, 31, Sara, 22, och Filip, 26 år, levt ombord på en båt, spridit svensk kultur och lärt sig en massa om andras. Kryssningen gick från Japan till Indien, Kenya och Mauritius.

Japanska staten skickar varje år i väg japanska ungdomar på en båtresa som ska lära dem mer om världen och andra människors kulturer. Förståelse och samarbete ska främja världsfreden. Med på resan bjuds ungdomar från olika länder.

Annons

I år fick 120 japaner träffa tjejer och killar, i åldern 19 till 35 år, från Sverige, Kanada, Brasilien, Australien, Tonga, Förenade arabemiratet, Bahrain, Grekland, Marocko, Kenya, Indien och Mauritius.

- Det var underbart att träffa människor från så många olika länder, säger Filip Lendahls.

Tre av de tolv svenska deltagarna kommer från Kronobergs län, utvalda bland över 400 stipendieansökningar - Sara Ulfhielm som läser vid internationella samhällsvetarlinjen i Växjö, Ulrika Johansson, som läst internationell administration och arbetat med internationella projekt, från Tingsryd, och Filip Lendahls, som studerar till journalist, från Älmhult.

Ingen av dem hade tidigare hört talas om Ship for world youth program som arrangerades för 18:e året i rad, från 9 januari till 3 mars. Chansen att knyta kontakter över gränserna har gett dem en mängd nya erfarenheter.

- Tänk att varje morgon möta människor som ler, att få börja dansa redan vid frukost, sjunga och skratta hela dagen. Det kommer jag att komma ihåg i många år, säger Sara.

Kulturutbytesresan inleddes med en tio dagars vistelse i Japan.

- Att få bo hos en japansk värdfamilj i två nätter var något av det mest intressanta vi fick vara med om tycker jag. Det kan man aldrig göra om man reser i väg som turist, säger Ulrika.

Alla japaner de mötte var mycket artiga och vänliga och välorganiserade men svenskarna fick också uppleva japansk byråkrati.

- Vi fick fylla i en lapp om vi så bara ville ha en boll och den skulle lämnas in två dagar i förväg, berättar Sara.

- Vi svenskar vill gärna vara effektiva och få saker gjorda med en gång medan japaner får lära sig att uppnå bästa möjliga resultat, oavsett hur lång tid det tar, säger Ulrika.

Annons

- Japanska regler är ju till för att följas. Lär man sig det systemet blir det smidigare. Har man en svensk regel som säger att man ska hålla i gång hela natten så gör japanerna det också, säger Filip.

I början var det svårt att få kontakt med de japanska deltagarna.

- De var jätteduktiga på engelska när det gäller grammatik och att stava men få av dem vågade prata i början. Mot slutet av resan vågade de ta för sig mer, berättar Sara.

- Japanerna frågade inte så mycket, hur ska man då kunna pracka på dem svensk kultur, undrar Filip.

På båten fanns regler för det mesta; när det var dags att stiga upp till regler om kläder och uppförande.

Dagarna var ordentligt schemalagda med föreläsningar, gruppdiskussioner och klubbaktiviteter med få timmar över för egen fritid. Tiden i land var också inrutad med studiebesök och kulturrarrangemang. Ovant till en början, bekvämt ibland och frustrerande ibland. Som på Mauritius då inget bad stod på programmet.

På ön fick de i stället besöka en textilfabrik, en sockerfabrik och en botanisk trädgård. I huvudstaden genomfördes också en fredsdemonstration.

- På Mauritius fick vi också träffa vänner och familjer till de som var med på båten, de var verkligen stolta och ville visa upp allt i sitt hemland, berättar Ulrika.

I Indien fick de se mycket dans, besöka ett nationellt institut för ungdomars utveckling och en fattig by på landsbygden.

- Där kom vi i fina airconditionbussar och vinkade och fick se barnen dansa. Det kändes inte riktig bra efteråt, säger Sara.

Annons

- Vi svenskar är nog ganska vana vid att se fattigdom via nyhetssändningar och tidningar men det var många som inte har sett den sidan av världen tidigare och som tog det väldigt hårt, berättar Ulrika.

För Sara och Filip blev Kenya det resmål som gav mest.

- Det besöket var bäst anordnat och mer avslappnat. Vi var på safari, träffade borgmästaren och gjorde studiebesök. Den grupp jag ingick i åkte till en skola för handikappade ungdomar utanför Bombasa och vi umgicks med dem en halv dag.

- Deras skollokaler går inte att jämföra med svensk standard, ändå gjorde de väldigt avancerade grejer där. Jag mötte en tolvåring som läste sådan fysik som jag själv läste i gymnasiet. Jag blev så förvånad, berättar Filip.

Under resans gång fick alla presentera sitt land och sin kultur. Svenskarna gick luciatåg, visade hur ett svenskt midsommarfirande går till, dansade folkdans och spelade musik av Timbuktu och The Ark.

- De från Australien blev väldigt intresserade av The Ark och ville höra mer, så jag får väl skicka musiken till dem, berättar Ulrika.

Svenskarna visade också bilder.

- Vår natur blev många fascinerade av och många ville nog åka till Sverige men när vi berättade om snön och hur kallt det är så ändrade de sig, berättar Ulrika med ett leende.

Svensk humor i form av sarkasmer var det som väckte mest förvåning bland de övriga deltagarna, tror Ulrika och Sara. Tonga blev det land deltagarna blev mest nyfikna på och som alla svenskarna gärna skulle vilja besöka.

I maj ska de svenska representanterna i utbytesprogrammet ha en återförening för att diskutera bildandet av en förening.

Annons

- Det var åtta år sedan Sverige sist var inbjudet i det här programmet, genom att bilda en förening kanske vi kan trycka på och få Sverige inbjudet lite oftare, säger Sara.

I december anordnas en större återförening i Bahrain. Dit får alla som varit med någon gång under de senaste 18 åren komma. Alla tre är sugna på att åka dit, mest är det en fråga om pengar.

Ann-Charlotte Nyblom
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons