GAL-TAN ger politiken en ny dimension
Den så kallade GAL-TAN-skalan diskuteras allt mer när politiken ska analyseras. Den gamla höger-vänster-skalan, som i huvudsak handlar om ekonomisk politik och hur man ställer sig till ekonomisk jämlikhet, räcker inte till. GAL-TAN handlar inte om fördelningspolitik utan mer om värderingar och människors grundläggande inställning till exempelvis internationalisering, globalisering och mångkultur.
GAL står i det här sammanhanget för Grönt, Alternativt och Libertärt (frihetligt). Motsatsen TAN kan utläsas Traditionellt, Auktoritärt och Nationalistiskt. I forskningssammanhang har den här de här begreppen funnits länge – och också ifrågasatts – men det är först på senare tid den här dimensionen på allvar fått genomslag i debatten.
Det som nu sker i svensk politik – mot stramare migrationspolitik och mer lag och ordning – kan också ses som en förflyttning på den politiska spelplanen åt det mer auktoritära, nationalistiska hållet.
Sverigedemokraterna har en befäst plats i den rutan, liksom Kristdemokraterna, men även Moderaterna har rört sig i den riktningen i hopp om att nå nya väljare.
Bland Allianspartierna går Centern i motsatt riktning och närmar sig, sett i ett GAL-TAN-perspektiv, Vänsterpartiet och Miljöpartiet.
Alliansens partier som ligger så nära varandra på höger-vänsterskalan att de kan vara svåra att skilja åt, går därmed åt helt olika håll om man i stället ser till värderingar på GAL-TAN-skalan.
Socialdemokraterna närmar sig också TAN-rutan, men på den tomma vänstersidan av skalan, med bland annat en stramare migrationspolitik. Men här finns en splittring bland medlemmarna och sannolikt också bland de socialdemokratiska väljarna som kan vara riskfylld för partiet.
– Man hoppas ta tillbaka röster man förlorat till SD och att behålla S-väljare som vill ha en stramare politik. Men risken är att man legitimerar SD och att de förlorar väljare som inte gillar den mer auktoritära hållningen, säger Magnus Hagevi.
Höger-vänster-skalan utgår från frågor kring fördelnings- och välfärdspolitik som bygger på nationsgränser. När sedan frågan blir vilka ska ha rättigheter i en stat och om dessa rättigheter kanske ska gälla även människor utanför nationsgränserna? Det är då det börjar bli komplicerat. I det dilemmat sitter Socialdemokraterna som byggt välfärdsstaten, men den räcker inte till alla.
Att Socialdemokrater och Moderater ligger nära varandra i bland annat migrationspolitiken är inget nytt. Båda partierna har historiskt stått för en restriktiv migrationspolitik. Moderaterna fick kompromissa på det för att hålla ihop Alliansen.
– När socialdemokraterna kom i opposition släppte de i sin tur lös den mer invandringsliberala flygeln. På så sätt öppnade det möjligheter för Sverigedemokraterna, säger Magnus Hagevi.
Det som nu hänt är egentligen att båda partierna återgått till sin tidigare hållning, menar han.
Man kan tycka att det går en nationalistisk våg över världen, med Donald Trump i USA som ett exempel, bredvid National Fronts framgångar i Frankrike, högerpopulistiska Alternativ för Tyskland (AfD) som snabbt fått fäste i Tyskland, liksom Ukip i England, Dansk Folkeparti i Danmark och Sannfinländarna i Finland. I Sverige har Sverigedemokraterna på samma sätt vunnit mark.
Men att värna traditioner, nationell gemenskap och stå för klara normer och invandringskritik är inget nytt, enligt Hagevi.
– Man säger att det här är en ny trend, men så är det inte. Egentligen är det en mottrend mot efterkrigstidens frihetstänkande, 68-vänstern och gröna vågen, menar han.
I tider av ekonomisk globalisering, internet och jobb som flyttats till andra länder finns det grupper som känner sig ifrågasatta och längtar tillbaka till en tid då gränser hade betydelse.
Människor har fått det bra, så bra att mer tillgångar inte är livsavgörande. Klasser har inte längre så stor betydelse, utan man hittar andra sätt att identifiera sig. På den politiska agendan kommer frågor som höger-vänster-perspektivet inte riktigt kan hantera. Miljöfrågorna är ett sådant exempel, migrationsfrågorna ett annat.
Förändringarna inom politiken sker därför allt mer efter GAL-TAN-skalan, både när det gäller väljare och partier.