Maja fann en framtid i Sverige

Familjen som tillhörde den serbiska minoriteten i Kosovo kom till Sverige för nästan tre år sedan.

Genom den nya tillfälliga lagen som trädde i kraft i november har deras asyl-ärende prövats på nytt och i torsdags kom beskedet. Familjen får stanna i Sverige.

Maja fick beskedet i skolan.

Skrattet bubblar inom henne när hon berättar om att hon och bästisen Hillevi skulle bestämma vad de skulle göra på Roliga timman när hon fick

beskedet.

- Då kom fröken och sade att det var telefon till mig och det var en god vän till mamma och pappa som sade att vi skulle få stanna. Mamma och pappa

hade fått veta det innan men när pappa kom till skolan för att berätta hittade han inte mig, säger hon i nästan ett och samma andetag.

Maja säger att hon nästan inte vågade tro att det var sant. Kompisen Hillevi fick följa med hem och på kvällen hade familjen en liten fest för att fira, berättar hon.

- Vi både skrattade och grät.

Vill bo i Alstermo

Maja som går i tredje klass har gått hela sin skoltid här i Sverige men i olika klasser.

Hon började på Älghultskolan där hon först fick lära sig svenska i två

månader. Efter det gick hon en kortare period i förskoleklass i Alstermo, sedan i ettan, därefter asylklass. Hon säger att det har varit jobbigt att inte veta om familjen skulle få stanna, bäst vara det

ändå när hon var i skolan.

- Nu känns det skönt att jag får gå kvar här i Alstermo tillsammans med mina kompisar.

Svenska och engelska är favoritämnena och hon gillar att läsa böcker, helst spännande böcker.

Mest av allt skulle hon vilja flytta till Alstermo där hon har kompisarna Moa och Hillevi.

I Fröseke där familjen bor har hon inte så många kompisar, men Maja säger att hon ibland leker med sin lillebror som är tre år.

Maja drömmer om att bli artist, som Lena Philipsson, och brukar ofta ordna Småstjärnorföreställningar med kompisarna. På rasterna i skolan brukar de leka i snön, ibland bara gå runt och prata eller lyssna på musik på mp3-spelare, berättar hon.

Behöver inte vara rädd

- Det bästa med att vara här är att det är lugnt och inte krig som det var i Kosovo när jag var liten. Och att man inte behöver vara rädd utan kan gå ute. När jag bodde i Kosovo var jag mest inne.

Klasskompisarna Moa och Hillevi dyker upp, de kramar om varandra, fnittrar och just när de ska börja leka tar rasten slut. På schemat står NoSo.

- Det är förresten också roligt, säger Maja innan hon springer in till lektionen.