Mesar har värmen i blodet
Fåglar kan tjuvkoppla små kraftverk i sina röda blodkroppar, så att själva blodet börjar alstra värme på vintern. Det har forskare vid universiteten i Lund och i Glasgow kommit fram till genom att löpande ta blodprover från talgoxar, blåmesar och svartmesar.
"Blodet blir ett slags värmeelement som de kan skruva upp när det blir kallt", säger Andreas Nord, forskare i evolutionär ekologi vid Lunds universitet och försteförfattare till studien i The Faseb Journal i ett pressmeddelande.
Kortsluter förbränningen
De små kraftverken, som kallas för mitokondrier, har i normala fall uppgiften omvandla fett och socker till kemisk energi som används i kroppens processer. Men genom att kortsluta denna förbränning kan energin i vissa fall omvandlas till värme.
"På vintern verkar mitokondrierna prioritera att producera mer värme i stället", säger Andreas Nord.
Småfåglar har en kroppstemperatur på 41–43 grader Celsius. Hur de lyckas behålla värmen i sina små kroppar även under iskalla vinterperioder har länge varit något av ett mysterium.
Sedan tidigare är det känt att fåglar kan skapa extra värme genom att huttra med sina kraftiga bröstmuskler. I vissa lägen kan de även låta kroppstemperaturen sjunka med nästan tio grader under natten. Men det är en farlig strategi, eftersom de då är trögstartade om ett rovdjur närmar sig.
"Hade inte en tanke"
Den nya upptäckten är ytterligare en pusselbit som hjälper till att förklara hur det kommer sig att småfåglar klarar av att övervintra på våra breddgrader.
Däggdjur har inga mitokondrier i sina röda blodkroppar. Det kan tycks märkligt, för i de flesta fall är det just fåglar som under evolutionens gång har gjort sig av med många saker för att spara in på vikten. Till exempel har de ett ihåligt skelett, krympta fortplantningsorgan och extra små hjärnceller. Men när det gäller blodets uppvärmningsförmåga är det alltså tvärtom.
"Vi hade inte en tanke på att fåglarna kan ha ett värmeelement i blodet som de kan skruva upp, så visst blev vi förvånade", säger Andreas Nord.
Fakta: Mesfåglar
Mesfåglarna (Paridae) omfattar drygt 60 fågelarter som finns i Nordamerika, Europa, Asien och Afrika. I Sverige finns sju arter: Svartmes, tofsmes, entita, talltita, lappmes, talgoxe och blåmes. Talgoxen är störst med en längd på 13-14 centimeter, svartmesen är minst med en längd på 11 centimeter.
Svartmesen, talltitan och tofsmesen förekommer mest i barrskog, medan blåmesen, talgoxen och entitan trivs bäst i lövskog. Lappmesen förekommer i de nordligaste barrskogarna.
Alla arterna i landet är hålhäckare och lever mestadels av frön men även av insekter.
Tre andra arter, stjärtmes, pungmes och skäggmes, är mesar bara till namnet. De tillhör inte familjen Paridae.
