Annons
Nyheter

Noroz mubarak, alla nyårsfirare!

I dag är det dags att önska sina iranska vänner noroz mubarak. Strax före klockan halv åtta i kväll börjar det nya året, men Shler Lotfollahi, 21-årig student i Växjö, väntar med firandet.
- Vi tar det till helgen när jag åker hem till mamma och pappa i Borlänge.
Nyheter • Publicerad 20 mars 2006
Fina minnen. Shler Lotfallahi minns barndomens nyårsfirande i Iran med glädje. I dag bor hon i Sverige och även om nyårsfestligheterna har minskat i omfattning är det fortfarande en viktig tradition. Foto: Stefan NilssonFoto: 

I Iran är nyårsfirandet både långt och storslaget. Shler Lotfollahi, som bodde där sina första 13 år, minns hur spännande det var. Det inleddes med en fest sista tisdagen före nyår. Då hoppade man över en eld och lämnade alla olyckor bakom sig. När det var dags för själva nyårsfirandet noroz satte sig alla vid ett rikligt och festligt dukat bord i sina finaste kläder.

- Man fick visa upp sina nya skor och sin nya klänning. Det var jätteviktigt att alla hade fått nya kläder till nyår, säger Shler Lotfallahi.

Annons

Praktikdagar

Men i dag kommer hon inte att tänka speciellt noga på sin klädsel. Det är måndag och vanlig arbetsdag, också för Shler som studerar statsvetenskap vid Växjö universitet och just nu har praktikdagar på Röda korset.

- Visst är det nyår för oss iranier men firandet här är försvenskat, lite mer maskinellt. Det blir inte alls samma känsla som om man vore i Iran. Här har man inte lika många släktingar omkring sig och då blir det inte lika roligt.

Annorlunda firande

På Röda korset i Växjö arbetar Mehri Dianat. Hon är också från Iran och håller med Shler. Firandet här blir annorlunda, även om man försöker hålla liv i sina traditioner. Som eldfesten till exempel.

- Tidigare år har vi varit en del som gått runt Växjösjön, tänt en eld och hoppat över den. Men i år blev det ingenting. Jag vet inte varför, kanske för att det var för mycket snö.

Många telefonsamtal

Men gratulera varandra till det nya året kan man göra oavsett snömängden. Mehri Dianat och Shler Lotfollahi räknar med många telefonsamtal i dag, där släkt och vänner önskar noroz mubarak.

Kanske ställer de också hyacinter på bordet, en betydelsefull blomma i det iranska nyårsfirandet. Men resten får vänta till helgen. Då blir det mycket och god mat på bordet när Mehris utflugne son kommer hem på besök och Shler Lotfollahi hoppas på festligt firande tillsammans med mamma, pappa och syskon i Borlänge.

- Min lillasyster är bara elva år och för henne är nog julen det viktigaste. Men jag undrar om det kan vara lika spännande för henne som nyår var för mig när jag var liten.

Annons

Goda maten

Shler minns de fina kläderna, den goda maten, presenterna som alla barn fick. Och hon minns att hon hade koll på guldfisken och hoppades att den, enligt sägnen, skulle lägga sig på rygg när det nya året trädde in.

- Men det lyckades jag aldrig få se ...

Försvenskat eller inte, med eller utan guldfisk. Iranskt nyårsfirande i någon form tror Shler Lotfallahi att hon kommer att fortsätta med.

- Det som är så fint med vårt nyårsfirande är att det inte har något religiöst ursprung. Det är därför jag fortfarande firar det, även om jag lämnat ett land där man var påtvingad religionen, säger Shler Lotfallahi.

Elisabeth Cederholm
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons