Annons
Nyheter

Student i pandemin: Vi kände oss ensamma

Pandemin har förvandlat studentlivet till en blek kopia av hur det var förr. Isolering och distansundervisning drog ner Alejandra Cuellar i depression – och hon är långtifrån ensam.
Risken finns att problemen kommer att fortsätta för många.
Coronaviruset • Publicerad 5 februari 2022
"Det var väldigt tufft, inte bara för mig utan också för många av mina kursare. Vi kände oss ensamma", berättar Alejandra Cuellar från Honduras, som kom till Lund i augusti 2020.
"Det var väldigt tufft, inte bara för mig utan också för många av mina kursare. Vi kände oss ensamma", berättar Alejandra Cuellar från Honduras, som kom till Lund i augusti 2020.Foto: Johan Nilsson/TT
Efterhand har det blivit bättre, men Alejandra Cuellar bär med sig känslan av att ha missat mycket.
Efterhand har det blivit bättre, men Alejandra Cuellar bär med sig känslan av att ha missat mycket.Foto: Johan Nilsson/TT
Det dröjde länge innan Felix Hult kunde använda fracken som han hade skaffat inför studiestarten i Lund.
Det dröjde länge innan Felix Hult kunde använda fracken som han hade skaffat inför studiestarten i Lund.Foto: Johan Nilsson/TT
Felix Hult har höga förväntningar på våren.
Felix Hult har höga förväntningar på våren.Foto: Johan Nilsson/TT

Det tror i alla fall Simon Åkerlund, psykiatrisjuksköterska på Studenthälsan i Lund, som är ett slags företagshälsa för studenter.

– Jag tror att problemen kommer att fortsätta för många, framför allt för dem som inte har hittat in i sina sociala grupper och mönster, säger han.

Annons

Alejandra Cuellar, 31, från Honduras beskriver ankomsten till Lund augusti 2020 som omtumlande. Hennes hemland var totalt nedstängt och i Lund betedde sig folk som att det inte alls var någon pandemi.

– Det var väldigt speciellt att komma hit där ingen använde munskydd och allt var så öppet.

Men på universitetet var det distansundervisning som gällde. Till och med laborationer och experiment skulle utföras hemma, eller så fick studenterna se en lärare göra experiment på video.

"Kände oss ensamma"

– Det var väldigt tufft, inte bara för mig utan också för många av mina kursare. Vi kände oss ensamma. Vi fick alla kämpa med att hålla uppmärksamheten uppe under föreläsningar. Vi lärde inte heller riktigt känna varandra, för vi hade bara hunnit träffas typ en enda gång, säger Alexandra Cuellar.

Hon fick problem med studierna, men hade ingen att be om hjälp. När sedan vintern och mörkret dessutom slog till blev det för mycket.

– Jag var så deprimerad att jag sökte hjälp hos Studenthälsan och jag fick gå på terapi en gång i veckan. Det hjälpte mig att ta mig igenom vintern.

Utöver terapin var räddningen i Alejandra Cuellars fall vännerna hon hade fått i studentkorridoren. När hon satt instängd på rummet kom de och tittade till henne.

– De lät mig inte sjunka ner i depressionen. Jag är väldigt tacksam för det.

"Har missat mycket"

Efterhand har det blivit bättre, men en stark känsla bär hon med sig från studentlivet i pandemin:

– Det har varit en kamp. Det känns som att det börjar bli bättre, men vi har missat så mycket!

Annons

Också Felix Hult, 24, som flyttade till Lund från Jönköping i augusti 2020, känner att han har missat mycket.

Det blev distansundervisning direkt när han kom till Lund och nollningsperioden, då nya studenter ska festas in, utspelade sig mest i datorn.

– Det var digitala grejer, Tiktok-challenges, de var inte så jävla kul.

Han tycker ändå att han hade lite tur. Dels hade han en gammal kompis som redan bodde i Lund, dels så lärde han känna nya när han en dag i början på terminen nappade på en Facebook-uppmaning från andra nya studenter på ekonomiutbildningen att träffas i Stadsparken.

– Det var ju där jag träffade det gänget som jag fortfarande umgås med. Det har nog varit mycket svårare under pandemin att få till en vänkrets från början.

– Jag har tänkt på det ofta, att hade jag missat det evenemanget så kanske jag inte hade haft några nya polare på ett bra tag, för man fick inte tillfälle att träffa andra.

Fracken fick vänta

Inför flytten till Lund hade han skaffat frack, men den fick hänga kvar oanvänd i garderoben länge, ända fram till slutet av förra terminen då det faktiskt gick att genomföra en vinterbal – precis innan det infördes nya restriktioner.

Han har haft det bättre i Lund än om han hade stannat kvar i Jönköping, tror han. Det har trots allt gått att spela i band och spela basket, till exempel.

– Så det händer ändå grejer. Man får inte hela paketet, men man får många goa smågrejer.

På Studenthälsan har pandemin satt sina tydliga spår i verksamheten. Att Lunds annars sprudlande studentliv under långa perioder har varit så gott som nedstängt har gjort det svårare att lära känna nya människor.

"Tittar på en skärm"

Annons

– Det är väldigt många som har gått ett år på ett program utan att ha fått en kompis på programmet. De sitter i sin lägenhet och tittar på en skärm, då etablerar man inte det där nätverket, säger Simon Åkerlund på Studenthälsan.

För en del har distansundervisningen också gjort det svårare att klara av själva studierna. De flesta börjar inte plugga bara för att man är intresserad av ett teoretiskt ämne, framhåller Simon Åkerlund, utan en stor del av poängen är det sociala sammanhanget. Inspirationen försvinner – och dessutom strukturen i vardagen.

– Man kan se sin föreläsning när som helst under dagen, ofta är de inspelade. Det gör att folk vänder på dygnet, när de inte behöver komma iväg till skolan. Det kan leda till ganska destruktiva vanor.

Studenter som har svårt med koncentrationen, exempelvis på grund av adhd och add, kan ha extra svårt att sitta hemma och lyssna på föreläsning, när datorspel och mobiltelefon konkurrerar.

Studenthälsan har framför allt erbjudit återkommande samtal. Hur de har lagts upp har varit olika från individ till individ.

"Det är inte över"

Nu kan restriktionerna vara på väg bort, men Simon Åkerlund befarar att effekterna av pandemitiden kan sitta i länge. En del har halkat efter med studierna och fått problem med CSN-stödet, andra har fått knäckt självförtroende.

– Många har blivit lite uppgivna och lagt det på sig själva på något sätt, att de inte kan få vänner: ”Nu är det för sent, nu har jag redan missat mina chanser, de andra har skapat sina grupper och det blir ju konstigt om jag kommer här nu, när andra redan har sina kompisar”, säger Simon Åkerlund.

– Det kommer att ta tid för vissa, tror jag, att hitta sina sammanhang, även efteråt. Det är nog inte över bara för att restriktionerna upphör, det tror jag inte.

Felix Hult har höga förväntningar på våren. Alla ligger i startgroparna och när restriktionerna försvinner tar studentlivet fart direkt. I maj är det dessutom Lundakarneval, så nu ska han passa på innan han till hösten ska åka utomlands på en utbytestermin.

– Det hade varit kul att leva de sista månaderna i ett normalt Lund.

TT
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons