Bortglömda Nobelpristagare: Odysseus Elytis

Poeten Odysseus Elytis är knappast känd för en bred svensk publik. Ellerströms förlag har dock fortfarande en av hans sista diktsamlingar i lager, "Dagbok från en osynlig april", skriven av en diktare som utan bitterhet ser döden närma sig.

Elytis föddes på Kreta 1911 med efternamnet Alepoudelis som han senare bytte ut för att frigöra sig från släktens framgångsrika tvåltillverkningsföretag. I Elytis smälte han samman de grekiska ord som han värderade högst: "politis" – medborgare samt "Ellas", det vill säga Grekland, "elpidha" som betyder hopp, "eleftheria" – frihet och flicknamnet "Eleni", som står för skönhet och sensualism.

När han debuterade var det med uppmuntran av vännen och poeten Georgios Seferis, som 1963 skulle bli den förste greken att få Nobelpriset i litteratur. 1979 var det Odysseus Elytis tur.

Redan som 17-åring hade han börjat intressera sig för surrealismen och under sin studietid i Paris stiftade han bekantskap med förgrundsgestalterna André Breton och Tristan Tzara men kanske framför allt med poeten Paul Éluard.

Liksom Éluard tog Elytis till sig de delar av surrealismen som han gillade, dock inte den automatiska skriften. Samtidigt beskrev han surrealismen som en poetisk rörelse som strävade efter själslig hälsa i motsats till det rationella tänkande som så länge dominerat västerlandet.

De första diktsamlingarnas soliga skildringar av ung kärlek vid Egeiska havet övergick i en betydligt mörkare ton i Elytis diktsvit om andra världskriget, "Heroisk klagosång om en fänrik stupad i Albanien" (ej översatt till svenska).

1959 gav han ut samlingen som betraktas som hans mästerverk, "Axion Esti – Lovad vare", där Elytis, med språklig stränghet, bland annat uttrycker sin ödmjukhet inför livets storhet. Dikterna är delvis tonsatta av Mikis Theodorakis och ofta citerade på grekiska bloggar, konstaterar Christina Heldner, professor emerita vid Göteborgs universitet, i en essä om Elytis huvudverk.

På ålderns höst talade Odysseus Elytis fortfarande om sin poesi som en källa fylld av oskuld och revolutionära krafter.

– Min mission är att rikta dessa krafter mot en värld som mitt medvetande inte kan acceptera, just för att föra världen genom en ständigt pågående metamorfos mer i harmoni med mina drömmar.