De jobbar för etnisk mångfald på film
Den 8 november 2017 samlades 456 skådespelare i det gemensamma uppropet #tystnadtagning i Svenska Dagbladet, där de berättade om sexuella trakasserier och övergrepp på arbetsplatsen. Uppropet fick stort genomslag, både i Sverige och utomlands.
Året därpå samlades branschföreträdare från film, tv och teater samt representanter för #tystnadtagning för att diskutera ämnet vidare. I år ska de göra samma sak, men den här gången ligger fokus på att skapa mer etnisk mångfald i branschen. Skådespelaren Sofia Helin berättar att valet av tema var självklart.
– I vår grupp blev det tydligt vilka olika erfarenheter vi har beroende på etnisk härkomst, säger hon.
Sofia Helin, Angelika Prick, Sofia Ledarp och Bahar Pars är samlade på ett hotellrum i Stockholm för att prata om ämnet. De är tydliga med att de bara är en del av #tystnadtagning, som nu har 881 medlemmar, alla med olika erfarenheter.
Svårt att komma åt
Bahar Pars konstaterar att det är en väldigt känslig fråga.
– Med sexuella trakasserier kan det vara lite mer tydligt, att "du tar inte mig på röven". Men strukturella, etniska frågor kan bli mer osynliggjorda eftersom att det är svårare att komma åt, säger Bahar Pars.
Hon lyfter fram ett citat från vittnesmålen som hon minns extra tydligt: "Vadå sexualiserad? Jag kan vara glad om jag överhuvudtaget blir synliggjord. Jag är längst ner i hierarkin."
– Det tycker jag säger så mycket om hur det ser ut, berättar Bahar Pars.
De säger att det är viktigt att ta tag i problemen och att våga prata om frågorna.
– Tv-serier är i dag det största mediet. Vi kan inte rycka på axlarna och säga att vi bara "gör lite underhållning", vilka som är med i den underhållningen kommer att betyda något, säger Sofia Helin.
"Har sett vitt ut"
Men det är inte bara framför kameran som det är viktigt med mångfald, anser de.
– Om någon exotifierar mig under en inspelning och jag är den enda svarta personen med afrohår skulle jag ha svårt att ta upp det. Jag behöver också kunna identifiera mig själv med mitt team, och om jag inte gör det får jag ett mycket mindre rum och känner mig otrygg, säger Angelika Prick.
De säger också att medierna har ett ansvar kring vilka som lyfts fram. Under arbetet har de själva varit noga med mångfald inom arbetsgruppen.
– Vi har försökt att ha en 30-procentig representation medialt och på scenen, men rapporteringen har ändå sett vit ut från #tystnadtagning, säger Sofia Helin.