Filmrecension: Bästa dataspelsfilmen hittills

Fåglarna bor på Fågelön och grisarna bor på Grisön. Det är sedan gammalt. Självklart kivas de med varandra och oftast – i alla fall alltsedan originalfilmen "Angry birds" (2016) – är det den arga, röda fågeln Red som blir hjälte när dammet lägger sig.

Men säg den stabila världsordning som varar för evigt. I den här uppföljaren visar det sig att det finns en tredje ö, faktiskt inte särskilt långt borta, men med ett betydligt bistrare klimat. Där bor det örnar och de har ledsnat på att leva i snö och is. En apokalyptisk plan, utformad av den onda örnledaren Zeta, hotar nu båda öarna, vilket får de forna fienderna att samarbeta.

Att det enkla men beroendeframkallande finska mobilspelet "Angry birds" nu har ynglat av sig i två filmer känns kanske vid en första anblick som något onödigt. Men förvånande nog går det hyfsat snabbt att släppa allt inre motstånd när den smått anarkistiska och vitsiga storyn drar igång.

Som en populärkulturell jukebox spottas den ena roliga scenen efter den andra fram, som passar både barn i lågstadieåldern och uppåt samt deras föräldrar. Det går lätt att fnissa till såväl pruttskämt som plötsliga dans-battles till väl utnyttjade hits som "The final countdown", "Space oddity" och "Dawson's Creek"-låten "I don't wanna wait".

Riktiga showstoppare är också en trio duniga småfåglar som råkar tappa bort sina "småsystrar", tre okläckta ägg, vilket för dem på en jakt ut i rymden (!) och tillbaka.

Trendigt nog i den här genren – välproducerad animerad storfilm för unga – handlar filmen om en mansbild i förändring, precis som i vårvinterns "Röjar-Ralf kraschar internet" och "Lego filmen 2". Här blir det omvändelse av den argaste fågeln, Red, som tror att han måste ta på sig hjälterollen för att ha ett värde.

Det är berömvärt, viktigt och gulligt gjort. Till nästa gång får filmskaparna gärna fundera ett varv till på kvinnobilden. Här representeras den av en brutalt dumpad (och därför bittert ondskefull) kvinna, samt den obligatoriska duktiga flickan som får i uppdrag att inte bara rädda världen utan också tröttsamt nog vår hjälte genom att ta allt känslomässigt ansvar i relationen.