Annons

Filmrecension: Känslobefriad lejonkung

Moralisk fabel blir realistisk naturskildring när ytterligare en tecknad klassiker uppdateras.
Filmrecension • Publicerad 15 juli 2019
Nya "Lejonkungen" är snygg men saknar den lekfulla själen från originalet. Pressbild.
Nya "Lejonkungen" är snygg men saknar den lekfulla själen från originalet. Pressbild.Foto: Disney

Disney fortsätter att göra om och kapitalisera på gammal skåpmat. I en kultur som vägrar att växa upp leder detta till vissa problem. Filmbolagets rollbesättning av en mörkhyad "Lilla sjöjungfrun" inför kommande nyversion har exempelvis nyligen upprört internets rasisttroll. Med "Lejonkungen" har Disney grävt upp en av sina mest älskade filmer, lassat på med en rejäl skopa extra hajp och ett konceptalbum kurerat av Beyoncé. Superstjärnan gör även rösten till lejonet Nala i den engelskspråkiga versionen.

Förväntningarna är alltså högre än för Tim Burtons floppade "Dumbo" eller när en blåmålad Will Smith dök upp som ande i "Aladdin" för bara några månader sedan (hur många Disney-nyversioner klarar vi egentligen av på ett år?).

Annons

Ni kanske minns handlingen: Lejonkungen Mofasa får en son, Simba, som en dag ska ärva kungariket och se till att skydda djuren och naturen överallt dit solen når över den afrikanska savannen. Mofasas avundsjuke bror Scar gillrar dock en fälla för den unge prinsen, i ett försök att installera sig själv som konung.

Något märkligt händer när "Lejonkungen" uppdateras med datoranimation. Effekterna liknar i mångt och mycket verkligheten ("otecknat" som det heter i en viss ålder) och filmen får ett utpräglat allvar när djuren är mer realistiskt än gulligt antropomorfiska.

Originalet från 1994 var en mänsklig berättelse i fabelform och behandlade arv, kollektivt ansvar, mognad och svek. "Lejonkungen" anno 2019 framstår nästan som en välproducerad "Planet earth"-dokumentär. Djuren har fått ambitiös röstpåläggning från mysiga skådespelare, som Donald Glover och Seth Rogen i originalversionen, men naturens oförlåtande grymhet är påtaglig. Trots klassiska sånger om "en värld full av liv".

Visst, varför ska vi lura våra barn att djurriket inte är brutalt? Å andra sidan får inte sagan om Simbas trauma och upprättelse samma manipulativa kvalitet som förut, då djuren är svårare att relatera till.

"Lejonkungen" 2019 är snygg och medryckande, men känslomässigt frånkopplad sin moraliska berättelse.

Kristoffer Viita/TT
Så här jobbar Smålandsposten med journalistik. Uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons