Förklarar bojkotten: "Fick åka Finlandsfärja"

Två dagar efter att landslagsbojkotten offentliggjordes går nu spelarna och deras intresseorganisation Sico ut och förtydligar vad som ligger till grund för bojkotten.

Sico lyfter i ett inlägg på sin hemsida upp tio punkter – "ett axplock" – som spelarna vill föra fram till Svenska ishockeyförbundet (SIF). Bland punkterna märks allt från kritik mot reseförhållanden och försäkringsupplägg till vilken typ av kläder som spelarna tilldelas och att de får kosttillskott där bäst före-datumet har gått ut.

Spelarna bakom bojkotten har inte gjort sig tillgängliga för medier sedan nyheten briserade i onsdags, men de publicerar nu ett gemensamt öppet brev på sociala medier, som knyter an till Sicos inlägg. I brevet nämns, och utvecklas, de tio punkterna. Där finns bland annat kritik mot Svenska ishockeyförbundets generalsekreterare Tommy Boustedt i ett av flera exempel på hur de upplever vardagen i landslaget:

"... hur vi en månad innan OS i Sydkorea 2018 blev hemskickade med Finlandsfärjan en lördagskväll från Åbo; som att när Svenska ishockeyförbundets högste tjänsteman, Tommy Boustedt, för första gången på flera år besökte vårt VM men inte träffade spelartruppen en enda gång; som att bland det första någon spelare ur vår trupp fick höra från förbundsledningen efter uttåget ur A-VM var att en av oss använde fel märke på handskarna; som att vi i fem års tid bett om landslagskläder anpassade för damer – men fem år senare fortfarande tilldelas herrmodeller", skriver spelarna.

När bojkottsbeskedet kom sade Tommy Boustedt att han var förvånad, och att förbundet inte gör någon skillnad på dam- och herrlandslag när det gäller ersättningar. På fredagen ville han inte kommentera konflikten ytterligare.

"Vi har haft en kort direktkontakt med Sico, men ännu inte fått något underlag eller annat direkt till oss. Om eller när vi får det diskuterar vi det i första hand direkt med Sico. Därför har jag inga andra kommentarer att ge just nu", skriver Boustedt i ett sms till TT.

Andra problem som spelarna nämner är upplevelsen att förbundet inte ens vill diskutera situationen för Damkronorna, samt att man inte har fått se någon verksamhetsplan för den fortsatta utvecklingen av damlandslaget.

När det gäller den ekonomiska biten pekar Sico på att det saknas ett avtal mellan förbundet och spelarna gällande ersättningar, bonus och försäkringar. Det finns på herrsidan, skriver Sico, och påpekar att det inte går att gömma sig bakom argument som att både SDHL- och SHL-spelare får behålla sin klubblön under landslagssamlingar. Argumentet håller inte, enligt Sico, eftersom herrspelarna i SHL har en mycket tryggare situation, tack vare både högre löner och ett befintligt kollektivavtal.

"Damspelarna upplever att bemötandet från Svenska ishockeyförbundet är annat än vad man bör förvänta sig av ett svenskt idrottsförbund. Hur damspelarna blir talade till och genom avsaknad av likvärdighet känner sig Damkronorna oviktiga och som om de är ett ok att bära för SIF.", skriver Sico.

Spelarna betonar vidare att en jämförelse med herrlandslaget till stora delar är irrelevant. Det som däremot är relevant, är att spelarna i Damkronorna är i större behov av stöd än herrarna.

"Ingen oss förväntar sig något på silverfat, ingen av oss vill spela i landslaget för att bli miljonär. Det enda vi vill är att utveckla svensk damhockey. För att kunna göra det behöver vi Svenska ishockeyförbundets hjälp på ett annat sätt än vad vår nations herrspelare behöver", skriver spelarna.