Gör humoristisk konst om 1900-talets våld

Walid Raad sätter på sig keps och glasögon, ett slags medicin mot panikångest förklarar han lätt neurotiskt, och ber om ursäkt för att vi får svårt att se hans ögon.

– Okej? Då sätter vi i gång.

Framför oss står en skådespelande konstnär och tidigare Hasselbladspristagare vars fotofobi har resulterat i att han knappt är fotograferad alls. Men framför allt är Walid Raad en historieberättare som, likt en författare, blandar det dokumentära med fantasifull fiktion för att nå en djupare, och mer mångfacetterad sanning. Inledningsvis är det lätt att känna sig fixerad vid frågan om vad som verkligen är historiska fakta och inte, men det är också tydigt att han inte vill luras.

Videoverket om en underrättelseofficer som har i uppdrag att övervaka smutsiga affärer på strandpromenaden i Beirut och i stället filmar solnedgångar, är kanske inte dokumentärt – eller är det? De mest bisarra detaljerna, som det amerikanska urinforskningsinstitutet som han nämner i sin performance, har han dock inte uppfunnit själv.

– Men det kan vara svårt att hitta, säger han och berättar om hur hans medarbetare under en performanceperiod gjorde research och häpnade över allt det otroliga i hans berättelse som faktiskt stämmer.

Utställningstiteln, "Helt ärligt, vädret hjälpte" är hämtad från ett verk med svartvita bilder på sönderskjutna byggnader, täckta av färglagda kulhål, från inbördeskrigets Beirut. Det var där Walid Raad växte upp och samlade ammunitionskulor och granatsplitter i stället för Pokémonkort. Barndomens fynd lyckades han så småningom härleda till 16 länder samt Nato som alla var leverantörer av dödskulorna.

Hans performance på Moderna Museet utgår dock till stor del från byggandet av Louvrens filial i Förenade Arabemiraten, Louvren Abu Dhabi.

– Om du är från arabvärlden, där de flesta regeringar inte har stöttat kultur, och man helt plötsligt säger att "vi ska inte bara stödja kultur, vi ska ha ett Louvren!" är det å ena sidan fantastiskt. Å andra sidan kunde det ha varit så mycket bättre, säger han.

För kräver inte ett arabiskt Louvren också en särskild arkitektur? Och hade det inte varit underbart om franska Louvren samtidigt reflekterat över sin egen historia? resonerar Walid Raad som i sin performance berättar om hur en stressad intendent på Louvren Abu Dhabi köpte hela Yves Saint Laurents kanske inte helgjutna konstsamling (sant). Men han utvecklar det också till en surrealistisk historia om hur de europeiska impressionistmålningarna plötsligt börjar lukta illa och dö.

Fast det var engagemanget för de lokala byggnadsarbetarna som gjorde att Walid Raad 2015 blev portad från landet.

– Det är som en slavekonomi. Arabvärlden förtjänar ett Louvren, men borde det inte byggas i enighet med de bästa arbetsmarknadslagarna? Varför kan inte det vara en del av vår uppfattning om kultur?

Lika sant som att Förenade Arabemiraten betalar fransmännen 400 miljoner euro bara för att få använda namnet Louvren är att fransmännen har en inskriven klausul om att slippa vara i Abu Dhabi under de heta sommarmånaderna. Det gällde dock inte byggjobbarna som svettades 1,5 liter i timmen och knappt kissade alls, berättar Walid Raad. Även det är av forskare belagda fakta.

– 1900-talet rymmer häpnadsväckande många katastrofer och konflikter. Det här har påverkat människor, institutioner och konst. Även de konstverk som har förblivit intakta är påverkade. Man kan inte bara bygga ett Louvren och ställa ut dem. Konsten ser hel ut – men den har lidit mycket.

"Helt ärligt, vädret hjälpte" visas på Moderna Museet i Stockholm från 15 februari till 10 maj.