Grekland kan skrota lag om universitetsfristad
Det var med det sju år långa militärstyret färskt i minnet som lagen om akademisk fristad infördes i Grekland 1982. I praktiken innebär lagen, unik i sitt slag i Europa, att polisen och militären inte har tillstånd att äntra landets universitetsområden utan att bli inbjudna specifikt av ledningen.
Tanken – att skydda det fria ordet från auktoritära krafter – har sina rötter i ett brutalt nedslaget studentuppror under den grekiska militärjuntan 1973.
Men de senaste åren har allt fler rapporter varslat om att lagen kapats och utnyttjats av kriminella intressen.
Utnyttjas
I fjol löd larmet från professorer vid Aristotelesuniversitetet i Thessaloniki (AUT), som i ett gemensamt uppror anklagade den dåvarande regeringen för sin slapphet i frågan om säkerheten på landets universitet.
Ordningsmaktens frånvaro har gjort att droghandel och bruk tillåts löpa fritt bland studenterna, menade de – ofta helt öppet.
"Den förfärliga verkligheten är att staten har låtit universiteten bli oskyddade, fria byten för kriminella gäng", skriver professorerna bland annat, enligt .
Att universitetsfristaden har utnyttjats av fel anledningar är det få som bestrider, enligt den grekiska journalisten Yiannis Baboulias.
– Problemet är att frågan nu används som ett slagträ i ett allt mer polariserat politiskt klimat, säger han till TT.
"Röd flagga"
Löftet att riva upp lagen var tidigt ett vallöfte från det konservativa Ny Demokratis ledare Kyriakos Mitsotakis, som vann med stor marginal över vänsterledaren Alexis Tsipras i parlamentsvalet i juli. Förutom skattesänkningar och liberala marknadsreformer utlovade Mitsotakis särskilt fokus på lag och ordning, och hårdare tag mot brottsligheten.
En månad senare lade han förslaget om att skrota lagen om universitetsfristad för debatt i parlamentet – något som gav upphov till studentdemonstrationer i Aten i tisdags.
Motståndet är väntat, enligt Yiannis Baboulias – förslaget är dåligt förankrat hos både studenter och oppositionen.
– Inom vänstern har lagen en närmast sakrosankt ställning. Att då behandla frågan på ett så här reaktionärt sätt tjänar som en röd flagga för vänstern. Kortsiktigt riskerar det att leda till stora spänningar.